Året 2008 del1

Idag är det det sista dagen på 2008, ett händelserikt år helt klart. Ett år som för min del innebar graviditet och barn. I januari började väl magen synas så smått och allt var ganska skönt eftersom min kräkperiod på tre månader var avslutad - det var inget mer kräkande i buskarna i förorten på promenad med stora hunden.

I februari var det besök i Linköping för att kolla så att allt stod rätt till med bebis där inne i magen, och han mådde bra visade det sig. Under det besöket fick vi se honom i 3D och vi kunde redan då konstatera att han var väldans söt. Under ett tidigt besök på hösten hade doktorn i Linköping sagt att med 75% säkerhet kunde han säga att det var en liten kille, inte dåligt med tanke på att saken i magen då var 11 veckor gammal.

Mars innebar rikskonferens med stora m-partiet i Göteborg. Det bästa med den vistelsen var ändå den pyttelilla italienska restaurangen vi hittade en kväll och att hotellet hade ursköna hästenssängar.

April kom och gick utan några större händelser, men i maj kan man säga att den stora väntan började. Linköpingsdoktorn hade gett oss 1:a juni som D-day och det visste vi ju att nu kunde det faktiskt hända när som helst. Men, det gjorde det inte. Fortsättning följer...

Etapp 4

...har hittills inneburit att sexmånadersbebisen numera har en dörr in till det som snart är hans rum. Väggarna har också isolerats och just nu är maken/pappan ifärd med att såga spånskivor som alltså skall täcka isoleringen. Någon tapetsering blir det nog inte idag för nu är klockan 18.25 - hmm, jag kanske skall påbörja någon slags middag till oss då.

Soffleveransen var här och älgvete vad snygga sofforna är, och stora. Jag minns inte att de var så stora i möbelvaruhuset (inte IKEA)... Tydligt är att vi får trixa om lite med tv:n och kanske skynda på med källarplanet så att vi kan ha mysigt tv-rum där nere.

Ute har nyårsraketerna börjat dugga tätt. Förbaskade ungar och deras puckade föräldrar som tillåter detta. Kan man hämnas på något sätt mån tro?

God morgon!

I natt vaknade jag av att sexmånadersbebis gav ett ilsket illvrål. Nappen, tänkte jag och hasade upp och började treva runt i hans säng. Saken var bara den att jag hittade nappen men ingen bebis. Hmm... Jag fortsatte mitt trevande och hittade honom stående på alla fyra i fotändan av sängen. Det var bara att dra upp honom och få honom på rätt köl igen och sätta nappen i munnen på honom så var han nöjd - och sov gott efter sitt gymnastiserande.

Snart är det dags att kånka soffor ner i källaren och så blir det ett besök på BVC för vägning av sexmånadersgossebarnet. Sist vi var där var det läkarbesök och bebis hade dippat från sin viktkurva, vilket doktor gjorde stor sak av trots att jag förklarade att han var förkyld (vem kan äta ur nappflaska med igenkorkad minikran?) och inte varit så sugen på mat - det är väldans svårt att trycka i en bebis mat när han inte vill ha, jag menar det går ju inte ens med oss vuxna. Jag blir förbannat trött på läkarkåren ibland. I alla fall så skall vi idag se om bebis har lagt på sig några gram.

Etapp 4 av väggprojektet skall vi väl också försöka närma oss idag. Denna etapp innebär spackling, tapetsering och kanske målning. Vi får väl se...

Lite stressad

...är jag faktiskt, trots att jag inte gör särskilt mycket mer än att passa upp sexmånadersbebisen.

Spånskivor och gips har kommit upp på ena sidan av reglarna - det fattas bara lite. Den andra sidan som är in mot det nya rummet får vänta på en elektriker. Dessutom måste vi kånka om alla soffor för imorgon kommer en ny leverans på soffor från soffaffären på landet. Huj, huj. Och så har det blivit ganska stökigt och då blir jag stressad och så slår hjärtat lite fortare av alla spån- och gipsskivor som skall in och upp. Maken är i alla fall väldans duktig med allt snickeri och än så länge är det inte så mycket som har krånglat - bara någon regel som måste flyttas så att en dörr kan komma på plats.

Grannen har förbarmat sig över makens strejkande lap top så nu är den på humör igen. Oj, nu verkar bebis ha vaknat.

Sol och etapp 3

Solen skiner - faktiskt. Vi måste ha en väldigt intelligent väderstation som kan signalera detta väderfenomen flera dagar innan solen tittar fram på riktigt. Kallt är det dock, 7 minusgrader visar termometern.

Idag går vi in i etapp 3 i byggprojektet. Träskivor och gipsskivor skall inhandlas på byggvaruhuset och sedan skall de skruvas upp i de nysatta reglarna. När detta är klart skall en soffa ner i källaren, TV:n får snurras ett halvt varv och tvätthögen som breder ut sig på den andra soffan måste stoppas (från att breda ut sig mer) och vikas in och placeras på lämpliga ställen avsedda för bebiskläder, handdukar etc. När det är klart kan vävtapeten sättas på plats, men först måste det så klart spacklas och säkert något mer.

Middagsmaten igår var kalops. Det var första gången i mitt 33-åriga liv som jag tillagade denna klassiska husmanskost och det blev såååå gott.

Sexmånadersbebisen sitter och bläddrar i en bok och maken är förtvivlad för att hans lap top krånglar. Stora hunden har intagit sängen för en förmiddagslur, snart gör nog bebis honom sällskap.

Långpromenad och...

ett besök på lilla ICA-butiken för kompletteringar till middagen. Sexmånadersbebisen sov som en gris i vagnen och stora hunden släpade på ett mindre träd hela rundan. Nu har bebis ätit lite potatis- och palsternackspuré med blåbärspuré till efterrätt och är ganska tillfreds med livet.

När vi kom tillbaka efter rundan kunde vi också konstatera att maken/pappan/hussen hade fått upp reglarna till det som senare skall bli nya väggen till bebis rum. Jag blev imponerad och lättad. Nu är maken på byggvaruhuset för att även han komplettera lite, dock inte något till middagsmaten. Såvida vi inte skall försöka oss på att koka soppa på en spik.

Sexmånadersbebisen är nu blåbärsblå i hela sitt söta lilla ansikte. Och han vill ha mer.

Solen, var är du?

Vår väderstation visar att solen skall skina. Frågan är bara när och var. Ovan molnen, i Afrika eller i augusti?

Idag inleds också byggprojekt etapp 2. Spännande!

Frukosten är avklarad och sexmånadersbebisen sitter rödögd i sin stol vid köksbordet och smakar på alla leksaker som ligger framdukade framför honom. Stora hunden har även han smakat på en och annan bebisleksak. För en stund sedan hittade vi honom frenetiskt tuggande på en pekbok om djur. Han hade hittat en sida med kaninpäls på och den var tydligen delikat enligt stora hundens smaklökar.

Byggprojekt etapp 1

Sexmånadersbebisen skall ju få ett eget rum, i alla fall så småning om. Nu har etapp 1 avslutats - verktygen har plockats fram och det är blyertsstreck på väggen. Strecken visar var reglarna skall sättas. Allt går ut på att en ny vägg skall byggas och därmed dela av vardagsrummet så att bebis får ett litet kryp-in. Det blir nya tag imorgon! Maken står för allt snickeriarbete och jag hoppas på lite sol så att sexmånadersbebis kan läggas i vagnen och stora hunden kan kopplas för en riktigt låååång promenad - imorgon alltså.

Så var roliga julen slut, slut, slut...

och julegranen dansas ut, ut, ut... Nä, någon julegran har vi inte i år - det är liksom ingen mening när vi ändå inte har varit hemma. Men, julen är faktiskt slut nu, det finns inte någon annanannandag jul vad jag vet OCH jag har överlevt julen i år också.

Vi kom iväg, jag och maken/pappan/hussen, sexmånadersbebisen, stora hunden och fullpackad bil, på julaftons förmiddag, och inte glömdes något heller. Och i inlandsstad var det vitt, vitt, vitt på marken så vi fick till och med en vit jul.

Sexmånadersbebisen var som en strålande liten stjärna hela helgen och fullkomligt försvann bland alla julklappar som delades ut i dagarna två. Dessutom fick han smaka lite ris à la Malta och det var inte dumt det heller tyckte han.

Julen avslutades med miniturné bland släktingar i inlandslandsbygd och i natt sov vi alla gott hemma i våra egna sängar. Apropå det här med sängar - jag och maken och stora hunden har i två nätter delat på en 90-bred säng... Det var inte ett endaste dugg mysigt, bara trångt och förbaskat obekvämt - hem ljuva hem alltså.

Julklappar? Jo då, det blir ett besök i Paris i februari tillsammans med maken men utan bebis. Det kallar jag julklapp!!!

Julaftonsmorgon

Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och skall snart börja djupandas. Bilen är inte packad och jag har just nu absolut NOLL KOLL. Nä, jag tror jag tar en avkopplande dusch istället.

Får inte glömma nappflaskorna!!!! GOD JUL!

Nu tar jag ett djupt andetag

...och tar sats ut i hysterisk sistaminutenjulhandel i östkuststad. Som grädde på moset skall jag dessutom löpa omkring och trängas med en barnvagn med sexmånadersbebis i. Och man vet ju av egen erfarenhet hur man tidigare har stört sig på alla de som släpar med sig vagn och allt ut i trängseln. Nu blir jag en av de jag tidigare sett ned på - huj huj huj...

Kallt är det så här dan före dopparedagen så jag skall göra ett försök med att paketera in sexmånadersbebis i overallen. Det blir nog en del protester.

Tanken var att vi skulle vara på stan, startklara, när butikerna slår upp sina dörrar vid tio, men maken/pappan har ännu inte kommit in i duschen. Ibland tenderar han att vara värre än en fjortisbrud i badrummet. Sedan måste jag skriva en lista på allt som sexmånadersbebis behöver ha med sig till inlandsstad och så får jag inte glömma stora hundens mat... Det blir full speed idag. Nu sätter jag igång!!!

Japp, nu har bebis blivit sexmånadersbebis för hela slanten och han var verkligen på solstrålehumör under vistelsen på gästgiveriet, men så fick han ju träffa morfar och mormor också samt kusin på besök från Danmark.

Julmat intogs i massor med illamående av olika grad som resultat- sexmånadersbebisen fick hålla sig till välling, han mådde prima i magen. Men vadå, man blir ju hagalen när man ser all mat och så fanns det GOTT, GOTT DESSERTBORD!

Julshow bjöds det också på och sexmånadersbebisen slocknade som en gris i min famn och sov som en stock till Elvis och ABBA.

En julklapp återstår att inhandla, klappen till maken. Det är hur svårt som helst och ett race i butikerna så här strax innan julafton går inte ett undvika.

Projektens tid är åter här - en vägg skall upp så sexmånadersbebis får ett eget rum så småningom och köket skall färdigställas, som jag har längtat efter att besöka alla byggkedjor igen... Stön och stånk!!!!

Packa packa packa

Trots att vi bara skall vara borta över en natt så kräver det en hel del organinsation och packning. Jag har nu packat; mat till stora hunden och skålar, kläder till mig och femmånadersbebisen, blöjor, flaskor, välling - men måste köpa några fler tetror med färdigvälling, necessären är klar, leksaker, bärsele - får inte glömma nappar och tiger. Dessutom har jag slagit in julklapp till mormor och morfar och tvingat in maken/pappan i badrummet för dusch etc.

Femmånadersbebisen tar igen sig lite i sin säng och han skall ha välling och finkläder på sig innan vi åker. Just det, stora hunden skall ha en lunchpromenad. Hmm.... Hur kaotiskt blir det inte på julafton när vi drar till inlandsstad med storstadshybris? Och allar helst skall försöka komma iväg tidigt. Packa bilen kvällen innan får vara lösningen.

Klockan 16.21 i eftermiddag blir femmånadersbebisen en sexmånadersbebis. Aldrig att jag trodde att det faktiskt skulle gå så här snabbt.

Nu hoppas jag att vi får en trevlig liten vistelse på gästgiveri och att bebis är på sitt allra soligaste humör och att stora hunden inte tokskäller inne på rummet OCH ATT INGEN ÅKER PÅ NÅGON FRUKTAD KRÄKSJUKA ellet något annat (ja, jag är helnojig vad gäller sjukdomar)!

Lite om inget särskilt

Maken stökar i köket med middagsförberedelserna och femmånadersbebisen har återupptagit sitt bankande med leksaker i bordsskivan. Då och då går maken förbi för att lägga något på bordet för att dämpa och skydda, men det vräker bebis snabbt ner igen på golvet. Jag, jag låter dem hållas - både femmånadersbebisen och maken/pappan.

Imorgon åker hela familjen på julbord med övernattning på gästgiveri mitt ute i ingenstans. Även stora hunden får haka på och det lär nog bli en trevlig doggy bag till honom med korvar och köttbullar så att han behöver ut och rastas ett par gånger under natten.

Femmånadersbebisen har nu börjat dricka välling och pruttarna haglar i blöjan på honom. Det är så att ha spritter till hela han när de fyras av.

Jullov

Idag går kollegorna på jullov och i januari börjar jag jobba. Maken/pappan skall vara hemma med femmånadersbebisen och jag skall tillbaka till verkligheten. Spännande, roligt men också lite ledsamt - vi har ju det ändå ganska mysigt bebis och jag.

Ingen dessert

Nej, jag somnade inte på bussen till julfesten med politikerna igår. Däremot blev det ingen dessert eftersom väntan på maten (inget julbord) blev vääääldigt lååååång. Och, eftersom jag hade haft en natt med ganska lite sömn så kände jag mig ganska bladig efter ett halvt glas vin och tog bussen hem någonstans i den låååååånga pausen mellan huvudrätt och dessert. Svårt var det att hålla ögonen öppna på vägen hem så jag skärpte mig allt vad jag kunde för att inte hamna ända nere vid länsgränsen.

Nu tänker jag i alla fall bojkotta restaurangen i fråga jättelänge för desserten är faktiskt det viktigaste - det man, eller i alla fall jag, ser fram emot mest och den skall man banne mig inte behöva vänta miljoner evigheter på, särskilt inte när man är ny mamma till en snart sex månader gammal bebis som inte fått sitt behov av sömn tillgodosett på väldigt länge.

Julmusik är grejen!

Som jag tidigare har berättat har vi våra rutiner, jag och femmånadersbebisen (som om ett par dagar blir sexmånadersbebisen istället). Det är tupplur på förmiddag och eftermiddag som gäller samt en lur i vagnen på promenad med stora hunden.

Nu har jag upptäckt en metod som får femmånadersbebisen att slockna nästan på studs. Jag laddar helt enkelt stereon med en julskiva av "Absolute Christmas"-typ och så sjunger jag med och dansar med honom i famnen. När fjärde låten går igång kan jag lägga honom i sängen - det slår aldrig fel. Men för att vara på den riktigt säkra sidan så laddar jag stereon i sovrummet med nästan samma skiva och så sover bebis gott till glad julmusik och jag får tid att göra annat t ex dricka kaffe och blogga! En win-win situation eftersom vi båda efter si sådär en timme åter är harmoniska till sinnet.

Sprickor i fasaden

Sömn i tjugominutersintervaller i natt. Femmånadersbebisen var inte på humör - det täppte väl i hans lilla söta bebisnäsa. Stressad och trött på morgonpolitik med bebis som krackelerade framåt förmiddagen. Race genom stan för att hitta buss hem. Ut med stora hunden på kort lunchpromenad och nu sitter en nöjd femmånadersbebis i sin stol vid köksbordet och bankar förnöjsamt med sina leksaker i bordsskivan. Puh!

Julfest ikväll med politiker. Risken är stor att jag somnar på bussen och tillbringar kvällen med att åka fram och tillbaka mellan ändhållplatserna. Men, då blir jag åtminstone lite utvilad! Det kan behövas för jag känner att jag har en och annan spricka i fasaden just nu.

NEJ!!!

Näsan har börjat rinna igen på femmånadersbebisen. JAG HATAR VERKLIGEN ALLA FÖRBANNADE FÖRKYLNINGAR OCH SJUKDOMAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Stackars stora hunden

De senaste nätterna har femmånadersbebis vaknat på natten och varit sur - i dubbel bemärkelse. Jag har misslyckats kapitalt med att fästa blöjan ordentligt och den har läckt. Men, natten till igår sov vi alla hela natten utan några sura miner. Ja, alla utom stora hunden. Han hade istället någon gång under nattens mörka timmar lämnat den så varma sängen för att han förmodligen kände sig lite orolig i magen, det bullrade kanske och körde i tarmarna.

Stora hunden är inte som andra hundar. Han tror att husse och matte har telepatisk förmåga, alltså säger han inte ett pip när han är nödig och behöver gå ut på natten. Nej, han står där vid en dörr som leder ut i trädgården och sänder signaler till husse och matte och kniper för glatta livet. Signaler som inte nådde fram till mottagarna denna gång heller.

På morgonen tassar jag upp och konstaterar att vi har fått sova till halv nio och att fy, vilken läbbig morgonandedräkt jag har. Konstigt... Maken vaknar och säger att nu har femmånadersbebisen verkligen gjort i blöjan för det luktar ända bort till honom i sängen. Jag tycker att det luktar i hela huset. Stora hunden ser lite olycklig ut. Misstankar leder mig ner för trappan till källaren och in i gillestugan. Där ligger den. En bajshög i häststorlek. Stackars stora hunden.

Livet är puré!

Femmånadersbebisen lär sig snabbt. Nu har han kommit på att man kan göra pruttljud med munnen samtidigt som munnen är full med puré av olika slag och smaker. Resultat: purésprut över hela bordet. Lyckan blir dubbel för femmånadersbebisen när han dessutom hinner gegga runt i smörjan med sina små, långfingrade händer. Kul, kul cykelhjul. Ja, faktiskt!

Men

...hela veckan har ju metereologerna lovat snö - även här vid kusten under fredagen och lördagen. Länet skulle vakna till ett vitt landskap på lördagen, sa de. Men, det regnar, det öser ner. Visst, det är fredagförmiddag, men nu har man ändrat sig och sagt att det kommer in värme så någon snö är inte att räkna med. Jag som såg fram emot att vakna upp och äntligen kanske få känna en smula julstämning.

Femmånadersbebisen tupplurar - jag håller tummarna för att han börjar återgå till normala rutiner, kanske ett tecken på att läbbig förkylning börjar ge med sig.

Stora hunden hör det han vill höra. När någon av oss säger till honom att inte får göra något lyssnar han vanligtvis inte - han slår helt enkelt dövörat till fast på båda öronen. När stereon däremot spelar jullåtar reagerar han dock plötsligt och börjar tokskälla, inne i sovrummet där bebis tupplurar. Suck!

Kaffedags...

Lite ledsen

Tårar trillar ner för mina kinder denna morgon. Jag är så trött. I en vecka nu har sömnen varit en bristvara. Femmånadersbebisen har varit ledsen och jag har varit uppe. Inte har han velat sova på dagarna heller.

I natt har femmånadersbebisen sovit, men jag har hostat och hostat och hostat. Jag har haft hur många kuddar som helst och legat på mage och ändå hostat hela natten igenom

Femmånadersbebisen verkar ha kommit i en fas då allt blir tråkigt efter en minut. Jag slår knut på mig själv i mina försök att roa och stimulera.

JAG ÄR I STORT BEHOV AV EN KRAM.

Åhh

...vad jag hoppas på en lugn natt och sömn. Håll tummarna!

Tyck synd om oss

Jag är så trött att jag knappt vet vad som är fram eller bak. Jag har inte sovit sedan i torsdags. Jag är förkyld, femmånadersbebisen är förkyld. Femmånadersbebisen vägrar sova. Vi behöver sömn båda två. Maken har kvällsmöte ikväll. Jag vill ha mormor och morfar här. Ja, jag tycker synd om både mig själv och bebis.

Snuva, snuva och åter snuva

Då har förkylningen slagit till igen - JAG HAR OCKSÅ ÅKT DIT. Halsen känns för dj**lig och näsan rinner. Hade jag varit man hade det väl varit ännu värre...

Nu skall vi snora ikapp, jag och femmånadersbebisen.

Rinnande femmånadersbebisnäsa

Hosti host och snoret rinner i en strid ström från femmånadersbebisens näsa. Tidigare brukade jag vara kräkfläckig, nu är det fläckar efter avgnidna, snoriga näsor på mina tröjor och en hel del dregel. Kan inte de förbenade bebiständerna kika fram någon gång???

Duschen har jag inte besökt på några dagar - femmånadersbebisen vill bara tupplura ihopkrupen i min famn dagtid så då blir det så. Lite får man väl offra när när förkylningar drabbar en bebis.

Stora hunden släpper diskreta smygare, fast så diskreta är de ju inte. Hoppas maken /husse kommer snart och därmed promenad för stora hunden, han är helt klart nödig.

Vojne vojne

Det gula klägget som rann från femmånadersbebisens öga igår har nu istället intagit hans söta lilla näsa. Förkylningen som jag hoppades vi skulle slippa har kommit med buller och bång. Femmånadersbebisen nyser och hostar och snorar och grinar och skrattar omvartannat. Stora hunden ser alldeles förskräckt ut mest hela tiden.

Vad jag önskar att man kunde sätta lite papper framför näsan på femmånadersbebisen och säga snyt! Försöker nu förbereda mig för en tuff natt - föregående var inte att leka med. Undrar hur många böcker man kan palla upp huvudändan på en barnsäng med? Med ytterligare hjälp av lite panodil och näsdroppar kanske natten ändå kan bli lite lugnare. Undrar om det går någon bra film på någon av alla filmkanaler. Hmm... Man kanske skulle göra det till lite av en grej och värma glögg och dra fram pepparkakorna så där mitt i natten när man ändå är uppe med femmånadersbebis hängande på axeln - försöka göra det bästa av situationen.

De och de - de står inte för vad de gjort

Det är märkligt hur det inom ett och samma majoritetsparti kan bli en vi och de-situation när man för skattehöjning och uruselt ekonomiskt läge för kommunen på tal. Helt plötsligt talar majoritetsrepresentanterna om de (vilka?) och skatter och sparbeting - inget vi så långt ögat når. Ja, ja, det är kanske helt naturligt att skämmas och försöka slingra sig.

Det har konstaterats ögoninflammation på femmånadersbebis, men det hindrar inte honom från att på mage åla ut på upptäcksfärd i vardagsrummet under diverse stönanden. Glad är han i alla fall! Recept blev utskrivet på ögondroppar för det skulle vara lättast att ge en bebis - jag är nog lite tveksam där. Det blir nog ett hedersuppdrag till maken/pappan.

Stora hunden är lite dippig, hans lunchpromenad blev inte av förrän halv tre i eftermiddags och eftersom femmånadersbebisen inte tänkte tiga still om att bli placerad i vagnen igen fick promenaden bli av det kortare slaget och med racersteg. Allt pga av möten under dagen. Stora hunden kommer givetvis att gottgöras, så fort som möjligt, för det är ju inte roligt att ha en dippig stor hund.

Magknip och ögoninflammation

Så är läget för femmånadersbebisen. Knipet resulterade dock i en välfylld blöja fram mot eftermiddagen, men då tog ett högeröga med varet rinnande vid. Maken ringde sjukvårdsupplysningen och morgondagen får inledas med ett samtal till BVC och förmodligen ett besök hos doktorn. Det är tydligen ögoninflammationstider. Ja, man lär sig något varje dag. Tills vidare får vi badda det onda ögat med ljummet vatten på en bomulls pad, så sa de i alla fall på rådgivningen.

För övrigt har dagen varit sååå grååå...

Suck

Ja, så känns det idag - en DJUUUP SUCK. Gråväder ute, femmånadersbebisen som inte velat släppa taget på hela dagen och en annalkande skattehöjning i ostkuststad.

TRÖTT är jag också. Någon bredvid mig i sängen har SNARKAT sig igenom natten, och så en femmånaders bebis som hängt som ett plåster hela dagen.

VÄNTAR gör vi just nu på maken/pappan/hussen som har fått nålar i sig och förhoppningsvis bröstryggen tillplattad eller vad de nu gör. Och vad är bröstrygg för något egentligen. Man har bröst och bröstkorg och man har rygg och ryggrad (förhoppningsvis...) och bröstben men bröstryggen, nä, den tror jag inte på. I alla fall, stora hunden och jag vill gå ut, själva men tillsammans. Vi vill i lugn och ro få koppla av lite från plåstret, jag menar femmånadersbebisen och uppdatera oss på förortens tingeltangel - nu borde ju allt vara uppe OCH tänt, pinka lite mot diverse lyktstolpar, sniffa omkring och studsa runt med en splirrans ny pinne i munnen. Allt det sistnämnda om pinkeriet osv står givetvis stora hunden för.

Vad jag önskar mig i julklapp? Att alla får vara friska och en hel radda med schysta sovnätter!

1:a advent snart till ända

Steget in i december har ännu inte tagits fullt ut men julångesten slog till som en riktig hurring i natt. De mörka ovädersmolnen tornade upp sig - fullpackad bil med stor hund, barnvagn, bebis, bebissäng, blöjor, välling, julklappar, övrig packning, inte glömma hundmaten, gosedjur och snuttefilten, skor som funkar i typiskt julhelgsregn, kanske en janssons frestelse som jag får balansera på huvudet under bilfärden. Nej, det blir ingen jul hemma i år heller. Julen firas i inlandsstadshåla med storstadshybris trots stämpeln lantlolla i pannan på alla. Skall vi ha med babysittern eller kanske barnstol? Phu! Jag var dödstrött när femmånadersbebisen agerade väckarklocka i morse.

Så som sig bör ett varv på julskyltningen i staden idag, men borde man inte lagt manken till lite mer med skyltfönstren med tanke på konjunkturen? Femmånadersbebisen tupplurade under hela stadsvandringen trots att vi befann oss i kullerstenarnas himmelrike och vi åkte hem igen med kunskapen om hur svårt det kan vara att ratta en vagn i folkträngsel på kullerstensförsedda gator och torg.

Nu kommer lugnet att råda ett par veckor innan julklappshysterin slår till på allvar, men under tiden kommer mina nätter att vara allt annat än julefridiga.

Status på tänt tingeltangel

En hyllning går ut till alla som har sitt advents- och jultingeltangel tänt även dagtid. Elräkningen skall man skita i när julen nalkas - herre gud, det rör sig om lite drygt en månad om året. Det kan man väl unna alla oss som vandrar omkring med stor hund och femmånadersbebis i vagn och suger i oss ljuset. I några hus saknas det fortfarande överhuvudtaget. To be continued...

Moster ringer

Gammelmoster ringer från byhåla. Hälsoläget diskuteras. Hon känner sig konstig och har ett väldigt ombytligt och opålitligt humör, säger hon och den stackars äkta hälften får ta det varligt med henne för sin egen skull. Tänkbara sjukdomar kommer på tapeten, jag tycker dock mest att det låter som ett klassiskt fall av övergångsålder och klimakterie. Har förstått att det är som puberteten fast lite tvärtom - istället för för mycket av någon hormon har man nu för lite. Lite synd är det i alla fall om henne, eller kanske mest om maken.

God morgon!

Vi vaknade alla pigga och glada idag, jag, femmånadersbebisen och stora hunden. Femmånadersbebisen däckade runt halvtiotiden igår kväll och stora hunden slog följe in i sovrummet. En halvtimme senare var jag själv avtuppad och förflyttad till drömmarnas värld.

Halv åtta var det uppstigning och ny blöja och mat till femmånadersbebisen följt av packetering och förflyttning till vagn för morgonpromenad så att stora hunden får göra både stora och små jobb. Nu har även modern fått i sig frukost och kollat igenom morgontidningarna. Maken rapporterade från huvudstaden och det kändes faktiskt ganska skönt att vara hemma i förorten där stjärnor och stakar nu lyser i nästan samtliga hus.

Femmånadersbebisen tuggar på bitringen så att fradgan sprutar medans han håller ett vakande öga på tv:ns morgonnyheter - snart är det kanske dags för den omtalade tuppluren så att undertecknad kan ställa sig i duschen och stora hunden får agera barnvakt.

Pruttarnas värld

Femmånadersbebisen är pigg och utvilad efter nattens 10 timmars sömn, en tupplur på förmiddagen -helt enligt regelboken - och en avkopplande tur i vagnen på lunchpromenad. Därför är han just nu ifärd med att försöka ställa sig i brygga samtidigt som pruttarna smattrar på i blöjan. Han är helt klart tillfreds med livet. Stora hunden flyr från bebispruttarnas värld in i sovrummet för att där på egen hand skapa ett prutthimmelrike.

Det har hänt saker

Under morgonpromenaden med stora hunden och en pigg femmånadersbebis i vagnen kan vi konstatera att det nu lyser av adventsljusstakar och stjärnor i flera hus här i förorten, men ännu är vi i minoritet. Jag har en känsla av att det lär bli fler lysande ting i fönstrena under eftermiddagen.

Maken har tagit plats i huvudstaden för att diskutera ganska obegripliga men säkert viktiga frågor och femmånadersbebisen tog sovmorgon till åtta imorse. Just nu visar han sina kasttalanger. Det är nappen som får segla genom rummet. Kanske är det dags för en liten tupplur? Fast då får jag nog släcka ner eftersom femmånadersbebisens fascination av tända lampor är total.

Är det synd om någon av oss???

Maken har gått och lagt sig, stora hunden har intagit min plats i sängen och femmånadersbebisen är nattad och omstoppad i sin säng vid vår fotända. Maken är det synd om. Han skall ju flyga till huvudstaden och planet går ack så tidigt imorgonbitti. Därför skall jag inleda dagen med att packetera in motsträvig femmånadersbebis för att dra ut honom och stora hunden på morgonpromenad följt av lunchpromenad, eftermiddagspromenad och till sist kvällspromenad för att dagen därpå upprepa samma procedur. Jag tycker faktiskt att det är lite synd om mig med. En går på mingel, en annan släpar sig fram på kvällspromenad med bebis och stor hund. Frågan är om det är någon idé att överhuvudtaget packetera upp femmånadersbebisen mellan varven. Ja, ja. Mycket frisk luft och motion skall ju vara nyttigt sägs det, så stackars maken kommer väl hem från huvudstaden matt och hålögd för att välkomnas av hustrun som står rödkindad och klarögd och pigg som en lärka, vilket i så fall också måste gälla femmånadersbebisen och stora hunden. Precis som det skall vara, eller?

Adventsljusstakarna sprider sitt milda sken och ute finner man nu ett tanigt äppelträd pyntat med röda, glänsande kulor - varför måste det nödvändigtvis vara en gran som skall smyckas? För övrigt råder väldig stiltje i förorten vad gäller pyntande. Annat är det i barndomshemorten där man inte räds tingel och tangel på både tänkbara och otänkbara ställen - man har flyttat julpyntet från husen ut på tomtar och gårdar. Kanske beror det på att halva befolkningen har eller har haft yrkeskontakt med DET STORA MÖBELFÖRETAGET och får schysta rabatter på tingeltangel på DET STORA MÖBELVARUHUSET eller har man kanske bara ovanligt många tomtar på loftet?! Jag erkänner dock hur villigt som helst att lite av all deras glans och pyntlusta skulle behövas här ute i grå östkustförort. Fast stora hunden är ganska pyntad när han drar omkring i sitt röda discoblinkande halsband...

Så var det gjort!

Efter mycket tvekande har jag äntligrn gjort slag i saken och satt fram de förbaskade adventsljusstakarna. Jag har dock inte tänt dem, det får bli framåt kvällningen när mörkret börjar lägga sig. Men, sedan kommer de att sprida sitt stämningsfulla ljus i stort sett dygnet runt. Jag har aldrig förstått de som släcker sina adventsljusstakar på dagarna, jag menar, de skall ju sprida ljus även för de som är hemma eller promenerar förbi också på dagarna.

Femmånadersbebisen för just för tillfället livliga diskussioner med de olika figurerna som hänger i babygymmet - han är inte helt tillfreds med dem. Någon tupplur på förmiddagen har inte varit av intresse så humöret hos femmånadersbebis börjar hamna i en formsvacka.

Stora hunden har precis patrullerat av sina marker, dvs tomten, inget av intresse spårades dock och istället börjar han pocka på lunchpromenad. Det är väl inte mycket annat att göra än att packetara in femmånadersbebis i jackor, mössa och filtar i vagnen och dra ut ekipaget.

På lunchpromenad idag med femmånadersbebisen och stora hunden visade det sig att stora hunden fått i sig något olämpligt - jisses vad han kräktes, nästan samtidigt som han gjorde det andra stora jobbet. Kallt blåste det också och femmånadersbebisen drog resolut tomtefilten över huvudet och sov vidare.

Lite shopping har hunnits med idag medans maken fick musklerna tryckta på och nålar isatta lite varstans. Fyndade en snygg kort kappa, kulör svart på hemligt ställe till mig själv samt bodies och mjukisbrallor till femmånadersbebisen som inte gör annat än växer.

Varför envisas man med att ha ojämn gatsten på promenadstråk? Inte ligger de tätt heller, nej, det är stora djupa gropar som vagnens hjul åker ner i och femmånadersbebisen studsar runt i vagnen så att nappen hoppar ur munnen på honom. Man undrar hur det är med hans hjärna när han studsar över stenarna. Studsar den också omkring? Ändå rullar jag vagnen så försiktigt jag bara kan.

Vi eldar i kaminen i källaren. Varje gång någon av oss går ner för att slänga in nytt bränsle är dörren in till gillestugan stängd, på riktigt. Ingen av oss har stängt den - då sprids ju inte värmen upp i resten av huset.

Femmånadersbebisen och jag har lekt titt-ut i en timme idag - efter det törstar man efter något lite mer intellektuellt stimulerande, men istället blev det repris av Desperate Housewives på tv.

Lycka är bland annat

...när femmånadersbebisen väljer att somna i min famn, ihopkrupen till en liten boll med ansiktet inborrat mot min hals. Han sover nu vidare i sin säng och jag har ätit lite frukost, druckit kaffe, ögnat igenom morgontidningarna där innehållet som vanligt var ganska tunnt. Jag har dessutom hittat rena kläder att ta på mig samt slängt på lite mascara på ögonfransarna i syfte att lura mig själv till att tro att jag är pigg och utvilad - jag inbillar mig att detta klet på fransarna kan få en att se lite vaknare ut och idag behövs det verkligen.

Grannsamverkan

Grannen ringer, han får inte tag på sin magsjuka dotter. Han har ringt hem i flera timmar - inget svar. Hustrun befinner sig på annan ort. Orolig ringer han hit. Scener spelas upp i mitt huvud och jag sveper ett dussin filtar kring femmånadersbebisen och galopperar över i morgontofflor. Ringer på dörren - inget svar. Knackar på alla fönster - inget händer. Ringer in - signalerna går fram. Oron stiger. Galopperar tillbaka in i värmen och börjar leta efter extranyckel samtidigt som jag ringer grannen på jobbet för att meddela att jag inte fått något svar och att han kanske bör tänka på att ta sig hem. Grannen svarar, han har precis pratat med hustrun som befinner sig på annan ort och fått veta att magsjuka dottern finns i tryggt förvar hos mormor och morfar, även de på annan ort, dock ej samma som hustrun. Nu är det lugnt igen. Snacka om grannsamverkan!

Promenader, promenader, promenader

Hemkomna igen efter dagens lunchpromenad - jag, stora hunden och femmånadersbebisen i vagnen. Fördel med hund är att han tvingar ut en på ett antal promenader om dagen i ur och skur. Tur ändå att vi är två om att rasta honom, i alla fall för det mesta. Det är ärligt talat inte lika givande när maken är iväg på resor med övernattning och man skall vinterklä femmånadersbebisen och stoppa honom i vagnen även tidiga mornar och sena kvällar... De dagarna känns det som man inte gör annat än att dra hund och bebisfylld vagn ut och in ur huset. Så kommer vi att ha det i slutet av arbetsveckan då maken far till huvudstaden för att diskutera framtiden med m-partiet. Men det gäller bara en natt och på söndag är det första advent med obligatoriskt besök på julskyltningen i staden!

Huset skallrar fortfarande. Hur långt ner skall de borra egentligen - till magman sprutar upp?

Tisdagförmiddag

Femmånadersbebisen tar en förmiddagstupplur helt enligt våra förmiddagsrutiner och själv sitter jag här NYDUSCHAD!!!

En bit bort skall en granne tydligt installera bergvärme och borrandet får hela vårt skröpliga 60-talshus att darra som en skrämd hare.

Jag drömmer märkliga drömmar på nätterna (alltså sover jag faktiskt). Jag gör väldigt vanliga saker, när jag plötslig påminns om att jag någonstans har en bebis men jag vet inte var. Så nätterna ägnas åt att lokalisera femmånadersbebisen som oftast befinner sig i en vagn någonstans, i drömmen alltså. Så medans jag springer omkring i alla möjliga miljöer - i natt var det ett djungel- och bergslandskap - så sussar egentligen både jag och femmånadersbebisen sött i våra sängar. Undrar vad drömmarna egentligen betyder, fast jag vill nog inte veta.

Jag hängde ut talgbollar i helgen så att småfåglarna inte skulle hungra ihjäl i kylan. Nu har kråkorna i kvarteret kalasat slut på dem allihopa. Kråkor behöver också mat, tänker jag och småfåglarna kalasar säkert hos någon djurvän till granne. Skall köpa fler bollar idag.

Puh!

Hemkomna från ett segdraget fullmäktige med alldeles för många lika sega interpellationer. Handlingarna som jag varit på jakt efter hela dagen har hela tiden legat prydligt, i ett oöppnat (!) tjockt kuvert, på köksön, vilket innebär att jag faktiskt har gått förbi dem minst tjugo gånger bara idag utan att se dem.

Medan vi har suttit inne i en aula utan luft har snön lagt sig i ett lite tjockare täcke - det blev rena julafton för stora hunden när nyckeln sattes i låset för en stund sedan och han studsade ut. Dionkidoinkidoink med lite slafsljud insprängt här och där - så låter det när stora hunden kommer utfarande.

Femmånadersbebisen var med på fullmäktige ikväll, ett fullmäktige som var ett sömnpiller för många ledamöter, men dock ej för femmånadersbebisen. Det kan kanske bero på att han inte ännu fattat vad det handlar om.

På hemvägen ett stopp vid Mc Do och nej, det var inte gott denna gång heller. Femmånadersbebisen fick lite flaska, men sedan måste en rap ha satt sig på tvären för oj vad han lät, det ringer fortfarande i mina öron. De som kunde flydde förfärade ut på kvällspromenad. Bebis vilar nu i sängen.

Hoppas det snöar hela natten!

Äntligen!

Nej, det har inte med adventssljusstakar eller handlingar till kommunfullmäktige att göra. Efter gnäll och tårar kom den så äntligen - en rejäl laddning i femmånadersbebisens blöja. Det luktade inte smultron precis. Så, nu är bebis nöjd och glad igen och jag och stora hunden kan pusta ut!

Snö!

Det snöar ute. Det är något speciellt med den första snön som faller. Genast griper längtan tag i en om att plocka fram adventsljusstakar, värma glögg och äta pepparkakor och kanske till och med julpynta. Men jag skall försöka hålla mig några dagar. Dessutom måste först ljusstakar och pynt lokaliseras och det kan ta tid. När man sedan är i färd med att sätta upp stakarna upptäcker man att glödlampor är trasiga och inte har man några reservisar hemma heller.

Ja, ja, jag har i alla fall fått fyr i kaminen och kaffet är fortfarande varmt i koppen och femmånadersbebis ligger nöjd under sitt babygym och drar i grejerna och sprattlar med benen. Stora hunden har varit ute och inspekterat snön som faller men verkar ha beslutat sig för att det är för kallt ute och har i stället tagit plats i soffan framför tv:n. Idag är det nog dags för femmånadersbebis att inviga sin vinteroverall. Själv måste jag leta upp mina kommunfullmäktigehandlingar. Shit - det blir nog ett projekt som tar hela dagen i anspråk.

Morgonrutiner

Jag och femmånadersbebisen har utarbetat tydliga rutiner vad gäller vardagsmornarna. Vi går upp någon gång mellan 07.00 och 08.00, han får mat, jag dricker kaffe och sedan vill bebis sova igen, det brukar vara framåt niotiden. Och, det är ju då jag har min guldstund, då jag snabbt hoppar in i duschen och är klar ungefär tre minuter senare för att ha tid att försöka fixa i ordning mig i alla fall till hyfsat utseende. Men, nu har maken ockuperat badrummet och femmånadersbebisen har sovit en stund så tji fick jag. Så kan det gå när två av tre har väl utarbetade morgonrutiner...

Funderingar om kvällskvisten

Det är skam faktiskt att ingen är modig nog att informera en om att de första månaderna med en bebis egentligen bara handlar om att överleva, som förälder menar jag. Överlevnad och inget annat. Alla som påstod att man skulle älska föräldraskapet borde få en fet käftsmäll för aldrig är det väl så svårt att hitta något att älska överhuvudtaget som just då. Man finns, bebis finns, du och bebis känner inte varandra, kan inte prata med varandra, förstår inte varandra. Allt är kaos. Och någonstans mitt i allt detta fortsätter allt annat som vanligt, som ett parallellt universum och man känner sig snuvad för man får inte längre vara en del av det trygga och vanliga, det man är van vid.

Sånt tänker jag på nu när jag och femmånadersbebisen tar en gosstund på sängen under tidig kväll för att varva ner och komma i kvällsform, det vill säga få bebis att kanske somna i vettig tid.

Tänk att man livet igenom alltid tror att man vet allt, eller man vet väl att man inte vet allt, men det är man väldigt duktig på att förtränga till yttersta spetsen av lilltån, och så en dag står man där och känner sig helt blåst och tom i bollen. Det är då man vet att man har blivit förälder. Stackars alla barn som är nummer 1 i syskonskaran...

Jag älskar min femmånadersbebis, jag kan säga det nu, efter fem månader, men jag längtar något så vansinnigt efter fasta rutiner.

Söndag

Stora hunden sitter vid dörren och är olycklig för att han inte får gå ut till husse som efter många om och men gått ut för att sätta på vinterdäck på bilen. Varför får inte stora hunden följa med då kanske någon undrar? Jo, skulle han få hänga med ut och vara på framsidan av huset kan jag slå vad om att någon liten rackarjycke kommer att, på ett provocerande sätt, promenera förbi ute på gatan och då kan inte stora hunden hålla sig. Han måste bara ut och bekanta sig med jycken som promenerar förbi och kanske morra lite för att verka tuff och studsa omkring så att ingen kan få tag på honom för att riktigt visa hur stor och cool han är. Stora hunden är kastrerad men lika intresserad av andra hundar ändå...

Femmånadersbebisen har precis får på sig rena kläder och är inte alls nöjd, tvärtemot mor sin som är överlycklig de gånger hon är både nyduschad och har lyckats hitta några rena paltor att slänga på sig.

Barnskrik och hundgnäll - det är dag att ta hunden och vagnen med bebis i på promenad.

Gäsp!

En gång i timmen har jag stoppat in nappen i femmånaderbebisens mun i natt. Han tar själv ur den och ligger och viftar med den, sover en stund och vaknar sedan till av att nappuslingen inte är kvar i munnen. Vid första pipet vaknar jag och halvt i dvala trevar jag omkring i hans säng för att hitta den och återställa lugnet för att få sova vidare. En timme senare upprepas proceduren igen och en timme senare och en timme senare...

Nu vankas det frukost och jag undrar vad denna dag har att bjuda på.

Kvällspromenad

Jag är inte bara mamma och maka utan även matte (de tre m:en), just det och m-politiker (fyra m!!!). Mmmm... Jo, ute på kvällspromenad fick stora hunden tokfnatt av det vita pudret som ligger så prydligt på marken (och därmed förgyller stora hundens liv) och drog iväg i löpkopplet utan en tanke på att matte lunkade på och funderade på allt och ingenting i andra änden. Resultate blev för min del en tremetersarm och x antal halvtaskiga piruetter och ett snopet tvärstopp för stora hundens del. Fast det är inget mot hur det kan se ut när vi tar oss fram på isgata - då är det bara att böja lätt på knäna och åka med och se glad ut.

Kom hem från promenaden till ett hus i lugn - alltså en sovande femmånaders bebis. Halleluja! Tyvärr är jag inte den lugna sortens människa som min make kan vara, så jag börjar genast kalkylera på när femmånadersbebisen kan tänkas vakna igen och vilket humör han då kan vara på. Lika bra att förbereda en flaska för det var ett par timmar sedan han åt... Mitt liv går i mångt och mycket ut på att just försöka hålla bebis på bra humör.

Lördagkväll för nya mamman

Lördagkvällar är inte sig lika - inga kvällar är sig lika överhuvudtaget. Allt förändras när man har en femmånaders knodd att passa upp, en femmånaders knodd som ibland ter sig som en ängel men ibland kan vara mest monsterlik.

Just nu ligger han och gnäller på lapptäcket på golvet och tycker nog att han borde vara stor, en tanke som har slagit mig också då och då. Vad rör sig i huvudet på en fem månader gammal bebis egentligen? Jag har inte en susning! Borde man kanske ha lärt sig det nu när man har fem månaders erfarenhet av att vara mamma?

Jag minns - vagt - en tid då lördagkvällar innebar några glas gott vin och absolut inga förpliktelser. Kommer dessa kvällar någonsin tillbaka? Och nej, jag ammar inte!

Men glögg hos grannen om en stund låter inte dumt och ute är det vitt puder på marken och jag känner nästan lite julstämning, och i mitt knä sitter just nu en ganska nöjd fem månader gammal bebis och maken stökar i köket, så visst, livet är ändå ganska skönt - i alla fall när bebis är nöjd och glad.