fredag 26 juni 2009

Detta har hänt

Det är intressant det här med barn. Jag kan t ex inte tvinga ettårspojken till att göra något, inte heller truga honom till något. Han bestämmer helt och hållet själv och gör allt i sin alldeles egna takt.

Jag kan ta det här med att gå som exempel. Visst, man kan inte tvinga en bebis till att gå - det gör de när de kan. Saken är den att ettårspojken visade sina gåfärdigheter tidigt i juni, det var då jag var på jobbet. Efter den gången har ettårspojken mest velat hålla mor eller far i handen. Men, dagen efter hans ettårsdag med hela härliga släkten på besök, bestämde han sig plötsligt. Nu var det dags att stå på egna ben i denna stora värld som med ens blev så mycket större i och med ettårspojkens förmåga att ta sig fram helt för egen maskin.

I samma veva kom det efterlängtade högtrycket med sol och värme (men också med en evinnerlig blåst) - ettårspojken är duktigt insmord med hög solskyddsfaktor, har solhatt och lagom med kläder. Ettårspojken springer obekymrat runt i solskenet, jagar stora hunden, plockar blommor och gräs men arm moder som tar sitt ansvar för hjärtegrynet är inte lika duktig med solskyddsfaktorer själv. Resultatet; arm moder efter jakt på ettårspojke i solsken är skrämmande lik en nykokt kräfta eller kanske hummer. Nu har jag i alla fall lärt min läxa. Först smörjes hjärtegryn in därefter rödfärgad moder.

Ordentligt firad blev lillkillen i alla fall på sin efterlängtade ettårsdag. Helt i fokus stod han och det tyckte han väl inte var jätteroligt. Många, många presenter blev det och han kan nu åka runt på ett vrålåk till trehjuling. Ja, det här med att trampa har inte gått hem ännu, men vrålåket som dessutom är utrustad med säkerhetsbälte, har också en styrstång så att jag eller maken/pappan kan köra omkring honom. Då är han cool, ettårspojken!

torsdag 18 juni 2009

Ja, jag är en stor egoist

I övermorgon blir elvamånadersbebisen ettårspojke med stort kalas. Imorgon skall det fejas och putsas i förortsvillan och mat skall förberedas liksom grillen skall rengöras.

På den stora dagen skall tårtor göras och så kommer släkten framåt sen lunch. Ettårspojken kommer att gratuleras från alla håll och jada jada jada. Senare när alla är på väg hem, ser arm moder fram emot att få krypa upp i soffan framför tv:n med förhoppningsvis lite överbliven födelsedagstårta och begrunda dagen som varit - i lugn och ro. LUGN OCH RO!!!

Nu skall plötsligt svärfar/farfar med sambo och mycket stor hund stanna här över natten också för på söndagen är det ju stort sportevenemang i Östkuststad. SUCK OCH PUST OCH STÖN - JAG VILL JU FÅ KÄKA MIN ÖVERBLIVNA TÅRTA I FRED.

Om detta gör mig till en stor egoist så är det något jag bjuder på! Mitt energilager är just nu på stort minus och att serva stanna-kvar-gäster är inget jag ser fram emot i bloggandets stund.

onsdag 17 juni 2009

Politik

Som sagt, häromdagen var det storpolitik i många och lååånga timmar. Budget skulle behandlas och talarlistan var diger, minst sagt. Förvånande var hur tama den politiska majoriteten här i Östkuststad var. Inga svar fick man och knappt några påhopp alls. Inte alls likt den annars så gläfsiga vänstersvängen.

En tidning ringde upp mig förra veckan. Det var upprörda småbarnsföräldrar i en av kommunens mindre orter som fått höra att de skulle få lämna sina små på förskola inte ens i närheten av hem eller arbete. Förskoleplatserna var slut och man hänvisades någon annanstans. Klart att de var upprörda, det hade jag också varit. Det intressanta är att vänstersvängen har varit ute och lovat att denna lilla, men dock växande landsbygdsort i kommunen skall det satsas på. Tomter släpps och man lockar småbarnsfamiljer med idyll. Varför frågar ni inte fru ordförande i skolfrågor om detta undrade jag till journalisten. Nej, ser ni, hon ville inte säga något förrän samma dag som storpolitiken skulle vara. Alltså satt jag och väntade och väntade och väntade, men inget svar kom under storpolitiksdagen om huruvida eller när man skall satsa på denna lilla landsbygdsort. Inte ett ord. Det är märkvärdigt hur lite löften är värda för vår politiska majoritet.

Sedan är jag lite sur på vår regerings skolförslag också - även om jag är stor vän av denna regering. Jag tycker att man går alldeles för hårt åt skolan. Skolor skall kunna stämmas för än det ena och än det andra. Precis allt verkar vara skolans skyldighet. När skall man börja pressa föräldrarna att ta sitt ansvar? Den frågan vill ingen ta i. Föräldrarna har ett jätteansvar när det gäller skolan. De skall inte bara ha rättigheter att få information och vara delaktiga i sina barns studier - de skall banne mig ha skyldigheter också. Hur skall skolan kunna få igenom varenda elev med godkända betyg om föräldrarna inte gör sin del av arbetet med att pressa sina barn på information om läxor och prov, förhöra dem, förklara för dem, skapa drömmar om framtiden, ge livet mening. Ta ert ansvar föräldrar och stäng av mobiltelefoner, datorer, tv-spel och tv-apparater. Sätt er ner vid köksbordet och läs läxor med barnen. Vi håller på att skapa oss en curlingskola och en skola som står helt blottad och försvarslös. Det är inte någon skola för framtiden!

SOMMARLOV

Nu är det sommarlov här ute i Östersjöförort. SOMMARLOV!!!! Eller, lite politik återstår men ändå!

Om ett par dagar blir elvamånadersbebisen ettårspojke med stort kalas och han är definitivt inte någon bebis längre. Han står och går och har hyss för sig. Fast lite bebis är han ändå när han vill somna i min famn om kvällarna.

Häromdagen var det storpolitik från 9-5. Morfar kom från inlandsbyhåla 17 mil bort för att vara barnvakt. Det var ett STORT ansvar, tyckte han. Ute i trädgården var de och gick nästan hela dagen, morfar, elvamånadersbebisen och stora hunden. När vi kom hem tidig kväll satt morfar helt slut och svettig vid köksbordet med ett sovande barnbarn i famnen. Morfar hade inte ens fått i sig någon lunch.

På kvällen när morfar över telefon rapporterade att han var tryggt hemkommen, hördes det på rösten att han helt säkert skulle sova väldigt gott och det ganska snart. Elvamånadersbebisen sov också väldigt gott den natten. Han var fullkomligt utslagen faktiskt. I och med detta fick även övriga familjen en god natts sömn. Morfar får helt klart komma hit fler gånger - men då hoppas jag att han kan slappna av tillräckligt för att få i sig lite mat också.

Midsommarfirande blir det inget i år. Istället kommer den stora ettårsdagen att förberedas och förmodligen kommer vi, jag och fadern, att minnas tillbaka till den där midsommaraftonen för ett år sedan då det var så nära att vi inte fick hem någon bebis alls.

onsdag 3 juni 2009

Bebis har blivit stor

Snart går elvamånadersbebisen från att vara just elvamånadersbebis till att bli ettårspojke. Vart har tiden tagit vägen och tänk samtidigt vilket år det har varit.

Igår släppte gullungen taget om faderns pekfinger och traskade själv iväg över gräsmattan - helt på egna ben. OCH JAG VAR PÅ JOBBET. JAG VAR INTE PÅ PLATS ATT SKÅDA UNDRET.

Nu är det nedräkning till ettårskalaset och en sommar full av äventyr.