Oh well. Så kom man inte iväg till jobbet idag heller. Har en känsla av att somliga kollegor imorgon inte kommer att vara goa att tas med. Får kanske baka en kaka... Maken/pappan sitter fast på möte så jag fick efter hämtning från inskolning stanna hemma med ettårspojken. Inskolning idag bestod förresten i att vi föräldrar fick säga hej då och bege oss hem igen. Det var gråt och tandagnisslan. Imorgon skall jag lämna tidigar, nej, pappan får lämna tidigare för att det inte skall bli trafikstockning vid ingången och för att hejdågråten inte skall smitta. För det gör den!

Och alla dessa papper som skall fyllas i. Och schema skall lämnas och vem av oss föräldrar skall egentligen stå för lämning och hämtning? Bekymmer, bekymmer. Kan ju personligen tycka att den som lämnar hemmet sist sköter lämning och den som kommer hem tidigast sköter hämtning... Frågan är vad maken/pappan tycker. Blir en het diskussion ikväll. Filt och kudde har tvättats och det tillsammans med ombyte lämnas imorgon. Idag fick ett paket blöjor hänga med. Nu skall bara fotokollage knåpas ihop så att gullungarna kan titta på familjen på foton om längtan blir för stor.

Ute strålar solen, men jag längtar nästan lite efter hösten. Hå hå ja ja.

Familjen sover. Jag har ställt väckarn på 05.55. Gäsp... I typiskt söndagsmanér är jag inte trött. Ironiskt är vad det är. Jag som lätt skulle kunna slagga in vid halvniotiden alla veckans övriga kvällar.

Förkylningarna hänger kvar. Mest synd är det om pappan/maken. Men han är ju man. Det står säkert något i någon grundlag att män är de som lider mest av en liten förkylning och de man skall tycka mest synd om. Han kollar sin feber titt som tätt, men det röda strecket nöjer sig med 37.

Kräftskiva har det varit i förortsvillakvarteret. Det var visor och klor och stjärtar och sörplande och slurpande och snapsande. Ettårspojken var dock inte på partyhumör denna kväll, eller så förstod han inte vitsen med illande röda kräftor kokta i rikligt med krondill. Jag och ettårspojken drog oss tillbaka runt tiotiden och det var inte dumt faktiskt. Maken/pappan följde inte vårt exempel vilket han fått ångra under denna dag, då han i all vimmelkantighet envisades med att sätta in ett nytt fönster i köket. Men så tog det också hela dagen...

Imorgon är det ny inskolningsdag på dagis för ettårspojken. Maken/pappan har då hand om det och jag kommer att hålla tummarna så hårt att det nästan kommer att trilla av för att det skall gå lika bra imorgon som det gjorde innan helgen. Om ett par dagar är det ju allvar... Själv skall jag tillbringa några timmar på arbetsplatsen. Utan kollegor som är på föreläsning. Skönt!

Förkylt

Efter två dagars inskolning på förskolan, eller snarare två timmars inskolning, har ettårspojken åkt på en rejäl förkylning. Som ett expressbrev på posten. Natten har inte varit rolig för varken honom eller mig. Febern har kommit och gått och näsan har snorat och sömnen varit obefintlig. Det är väl bara att vänja sig, har jag en känsla av. Så här kommer hösten att se ut. Många vab-dagar blir det...

Just nu är han dock vid gott mod, ettårspojken. Playhouse Disney och Musses Klubbhus är på på TV:n - tydligt ett favvoprogram. Näsan friflödar ymnigt. Arm moder halsar kaffe för glatta livet för att hålla tröttheten så långt borta som möjligt. Maken/pappan har viktigt politikmöte, men har lovat att komma hem så fort som möjligt så att arm moder kan få sova en stund. Ettårspojken vill helst sova sittandes i famnen vilket gör det svårt att själv sova samtidigt. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande!

Har sommaren tagit slut?

Regnet vräker ned - har sommaren tagit slut? Helt abrupt? Utan förvarning? Skall jag verkligen behöva dra regnskyddet över vagnen när jag, ettårspojken och stora hunden ger oss ut på vandring? Åh, suck!

Maken/pappan har börjat jobba igen efter semestern och husmålandet är inte riktigt klart. Helger kommer att få lägga på att färdigställa projektet. Men så började vi också i senaste laget. Alla med lite erfarenhet kör tydligen igång i maj. Det är de som kan de.

I övermorgon börjar inskolning av ettårspojken. Vart har tiden tagit vägen? Nästa vecka börjar jobbet... Imorgon kör politiken igång. Har inte längtat. Hoppas hösten blir fin.

Ettårspojken och havet

Vi har tillbringat några dagar vid stranden bara en kort cykeltur från huset. Ettårspojken är helt begistrad av strandlivet och jag har aldrig sett honom kissa så mycket. Kanske beror det på att han som söt ettåring går blöjfri på stranden, hur som helst så kissar han. Så fort han befinner sig i vattenbrynet, där små mjuka vågor lätt plaskar in över sanden, ja då kommer kisset, och både han och jag är lika förundrade varje gång. Ettårspojken blir som så förvånad att något kommer från den där märkliga saken där nere att kissandet kommer av sig, men så ler han stort och så sätter det igång igen och så upprepas det hela. Fantastiskt. Orädd för vatten är han också och hur blå han än är om läpparna och hur han än skakar av köld så skall han inte gå upp - det blir ett himla liv.

Resultatet för ens egen del av några dagar på stranden är en lagom röd rygg eller snarare "baksida". Jag har tydligen mest haft bakpartiet mot solen. Får se till att variera mer imorgon, för då blir det ytterligare bad bara en kort cykeltur från huset!