Åkpåsar i guld

Sjumånadersbebisen har fått en varm åkpåse till sin sittvagn. Att ständigt och jämt behöva korva in honom i overallen är i bland förenat med fara för hjärnblödning på arm förälder.

Jag har konstaterat att det finns hur mycket tingeltangel som helst att klä ut både bebis och vagn med. Personalen i bebisaffären tyckte att jag skulle fundera på en åkpåse i guldtyg. På allvar. Jisses... Nä, det blev en rejäl sak i svart bäver(hi hi hi)nylon och tjock fleece och stoppning invändigt. Kommer för övrigt ihåg när vi hämtade vagnen och alla oförstående miner när vi deklarerade att nej, vi vill inte ha någon registreringsnamnskylt till den. En sådan måste man ju bara ha, verkade det som. Om någon är intresserad av vad individen i vagnen kan tänkas heta får de väl för tusan fråga, tycker jag.

Nu skall jag nog göra något vettigt. Städa toaletten låter just det.

Milstolpar

Att ha fått barn innebär att man med jämna mellanrum passerar vad man kan kalla för milstolpar. En sådan var när vi flyttade sjumånadersbebisen från liggvagn till sittvagn, med en gång blev han liksom stor kille. En annan passerade vi nu ikväll.

Jag och maken hade tagit plats vid köksbordet för att äta middag. Stora hunden låg i förväntan under bordet som vanligt och sjumånadersbebisen satt i sin barnstol vid bordet han också. Han hade nyss ätit och var allmänt tillfreds. Då får han syn på våra tallrikar med diverse läckerheter. Ögonen blir klotrunda och han stirrar stint på gaffeln som går mellan tallrik och mun. Ett illvrål som kan spräcka vad som helst flyger ur hans strupe och han blänger på sina föräldrar och fortsätter att ömsom stirra på tallrikarna som står framdukade och vråla. Han vill nog ha mat han också, konstaterar vi, trots att han för inte länge sedan ätit. Jodå, han mumsade glatt i sig kalopspuré och bara glada gurglanden hördes.

Alltså gäller från och med idag samma tider vad gäller även middag för oss alla. Det är en milstolpe! Det är inte längre någon liten bebis vi har utan en liten kille som börjar bli väldigt medveten om vad som sker runt omkring honom.

En helt vanlig tisdag

Morgonstress, kommer till jobbet och kör igång en lektion för att en stund senare ha ett "precis-alla-har-fått-precis-allt-om-bakfoten-och-vi-är-tillbaka-på-ruta-ett-igen-möte" inne i stan med chefer av olika grad och politiker av olika beteckning.

Kommer tillbaka till jobbet. Ingen lunch fanns det tid för, köper en vidrigt dyr banan och en kopp kaffe och rusar med böcker och full kaffekopp och munnen full av banan till väntande elever i klassrum. Hur kan man ta tre spänn för en ynklig banan och fem spänn för en sockerstinn chokladboll?

Tillbaka till arbetsrummet där smockan hänger i luften, fast denna gång rörde det sig om elev som tagit rejält strypgrepp på annan elev. Polisanmälan. Hå hå ja ja och alla världens olyckor.

Hemkommen är sjumånadersbebis på uruselt humör efter att ha fått skrämselhicka av en borr som en kabelkille tydligen inte kunde hantera och stora hunden är jättenödig och maken/pappan är på väg ut med samtliga utom kabelkillen som redan hade åkt. Alla är trötta och irriterade, helt säkert även kabelkillen, fast det vet jag ju inte säkert.

Nu skall jag gå och lägga mig. Imorgon är en ny dag - onsdag, och sjumånadersgossebarnet skall hänga med morsan till jobbet - inte den mest trygga arbetsplatsen har dagen visat.

Måndagen avklarad

Maken/fadern är på "bestämma-alla-möjliga-saker-pladdra-en-massa-blaj-i-talarstolen-möte" med en hel massa andra politrucker i kommunen. Själv sitter jag här med en högst måttligt road sjumånadersbebis, men tycker ändå att jag har det mycket bättre. Tanken på att tillbringa kvällen i en aula med mycket lite syre var inte helt tilltalande idag.

Nu är i alla fall måndagen avklarad och snart är det helg och imorgon är det lönedags och det känns ju bra så här i slutet av en grå januarimånad som i mångt och mycket bara handlar om att genomleva, eller kanske genomlida eller överleva...

Mormor rapporterar att hon känner sig hängig, när vi snabbt talas vid i telefon. Ja, det förvånar mig inte om influensan slår till i inlandsort och det efterlängtade besöket uteblir. Jag är dock luttrad - så brukar det vara i vår familj. Självklart hoppas vi på det bästa och att bacillerna drar sig tillbaka och det fort!

Dagens goda gärning

Idag har maken/fadern fått sovmorgon. Det kallar jag god gärning! Det är allt för länge sedan jag själv fick en sådan.

Vi längtar efter morfar och mormor

Veckorna susar iväg. Trots att det är lördag och man skall njuta av lördagarna, längtar jag efter lördag om en vecka för då kommer morfar och mormor på besök (om alla håller sig friska). Klara favoriter för sjumånadersbebisen som lyser upp när de talar med varandra i telefon. Sjumånadersbebisen är i och för sig inte särskilt aktiv i kommunikationen, det är mer en envägskommunikation från morföräldrarna, men han lyssnar noga och ler in i luren.

Maken/pappan är på utförsäljning i ett av byggvaruhusen här i östkuststad. Ett byggvaruhus som lämnar in i konkurrensen med megastort byggvaruhus. Jag konstaterar att det är lite som julafton för maken och jag fasar nästan för vad han kommer att komma hem med. "Såg du hur billiga ett par duschdörrar för en duschhörna var och bröstpanel och gipsplattor och det och det och det...". Och vi som är i stort behov av att rensa ut här i huset och inte förvara mer pryttlar.

Inskolningen vad gäller att sova i sitt nya rum fortsätter för sjumånadersbebisen och den går bra faktiskt. Han sussar sött där inne dagtid och sover hos oss nattetid, men att flytta in permanent får vänta ett tag till.

Frågade förresten igår BVC-sköterskan när första tanden kan tänkas komma. Någon tand innan ettårsdagen, blev svaret. Suck! Det kan alltså röra sig om ganska många månader till med gnissel, dregel och frenetiskt tuggande på diverse saker. Stackars sjumånadersbebisen!!!

Maten igår blev stark. MED BETONING PÅ STARK.

När jag tittar ut genom fönster mot baksidan kan jag konstatera att det ser ut som om gräset har vuxit - kanske får man ta fram klipparen snart om det fortsätter att vara plusgrader och ingen snö.

En succé

Ja, det var reaktionen från samtliga inblandade i premiärturen i/med sittvagn. Stora hunden lattjade vilt i kopplet för att stajla för sjumånadersbebis som i sin tur verkade tänka att "Herre gud vad du skall hålla på... Dig ser jag ju ändå ständigt och jämt", apropå stora hundens vilda krumbuktande. Istället höll sjumånadersbebisens huvud på att lossna så som han vred på det. Ingenting fick han ju bara missa och det händer ju saker ständigt när man är på promenad - där rör sig ett träd i vinden (halv storm) och där och där, och så lite fåglar som flyr sin kos när en stor hund kommer galopperande, och löv som virvlar omkring och prasslar och bilar och bussar som brummar förbi en bit bort.

På spisen puttrar just nu hemmagjord thaimat - med lite hjälp av Uncle Ben's färdigsås som enligt burken skall vara spicy. Vi får väl se. Har kryddat med lite extra chili om ifall att.

BVC-besök

Idag var det dags för besök på BVC med sjumånadersbebisen. Det var sprutdags och som vanligt vägning och mätning. Dessutom var det tydligen läge för att slänga med en "Boel-undersökning". Genast blev jag svettig av nervositet.

Undersökningen skulle visa om sjumånadersbebisen var normalt misstänksam, intresserad och uppmärksam. Det var han. STOR UTANDNING AV LÄTTNAD!

Väger gör sjumånadersbebisen också, hela 8015 gram och mäter 72,5 cm i längd. Alla var nöjda och glada. Besöket avslutades med en kavalkad av krokodiltårar när jättesprutan bara pang stacks i sjumånadersbebisens lår. Han somnade sedan på studs när han tagit plats i bilen och sussar fortfarande gott fast i sin säng.

Idag blir det för övrigt premiär för en åktur i sittvagnen när vi skall ut och rasta stora hunden. Skulle sjumånadersbebisen åka i liggvagnen skulle vi behöva ett spett för att bända ner honom och kanske ännu mer för att senare få upp honom. Rapport om eventuellt sittvagnsäventyr kommer.

Dagens väder och lite annat

Tittar ut genom skitiga fönster. Det är grått. Såååå GRÅTT. Grått ute, grått inne, grått i hjärta, grått i sinne. Nästan i alla fall. Att ha politik idag känns också grått, riktigt j*dra mörkgrått - nästan svart faktiskt. Har helt tappat sugen. Det finns inget som inspirerar. Skall man kanske lägga ner?

Sjumånadersbebisen tupplurar, skall snart börja väcka honom lite fint. Det är dags för gröt. Men jag förstår honom, jag skulle också kunna tänka mig att sova mig igenom dagen.

Skulle behöva lite solsken nu, eller lite snö. Något behövs för att lysa upp. Har konstaterat att vår del av östkust är väldigt snöfattig. Tror nästan att Malmö har haft mer snö denna vinter än vi. Jag är inte gjord för regn och dimma och underkylt med halka.

Tror dessutom att jag vill vara mer mammaledig. Abstinensen efter guldklimpen är så stoooor!!!

Älskar tysktandsalvan som jag smörjer in sjumånadersbebisens svullna tandlösa käkar med. Den verkar hjälpa och vi har därmed fått sova ett par hela nätter nu. Sjumånadersbebisen gillar den också skarpt. Den smakar sött och svalkar - jag har testat på mig själv (så klart!).

Nu

... har sexmånadersbebisen blivt sjumånadersbebis. För att vara exakt skedde detta kl. 16.21 och genast förflyttas jag sju månader tillbaka i tiden och befinner mig i operationssal med uppsnittad buk. Vid det här laget höll de som bäst på att rota efter moderkakan, medans lillprinsen blev undersökt och invirad av läkare, barnmorsskor och en chockad fader. Midsommarafton var det också. Ja jisses, vilken dag det var.

Nu sitter lillprinsen, aka (also known as, för er som inte kan detta utmärkta uttryck) sjumånadersbebisen, här i sin stol och äter mellanmål och gafflar på som bara den. Han har mycket att berätta. Glad är han också och påminner inte så lite om Toker i sagan om Snövit - kan bero på hans lätt utstående öron. Söt som den godaste chokladen är han!

Lycka är

...att komma hem till en glad (kvittar faktiskt vilket humör han är på) sexmånadersbebis. Det är helt sant.

I morgon blir sexmånadersbebis förresten sjumånadersbebis och vi väntar fortfarande på första tanden - när skall den komma?

Nya favoritmaten är nudelpuré med skinka och grönsaker. När bebis ätit klart hittar man till och med mat i öronen på honom. Hur har den hamnat där? Jag vet säkert att jag inte har stoppat in någon sked i öronen på honom.

Familjefavoriten i sexmånadersbebisens ögon är stora hunden. Han är dyrkad. Sedan har bebisar sitt alldeles egna sätt att dyrka saker på. Det är inte alltid helt populärt i stora hundens ögon att vara så dyrkad, men han är tapper och biter ihop.

Grannarna

...har kommit på besök under dagen i omgångar. Tidig förmiddag kom mannen och knackade på. Syftet? Att kolla in lillkillens rum. Reaktionen? Imponerad. Med det han vet om oss hade han möjligtvis förväntat sig ett halvfärdigt rum lagom till sexmånadersbebisens ettårsdag i juni.

Framåt tidig kväll var det hustruns tur att titta in. Hon hade i alla fall med sig inflyttningspresenter till gossebarnet - bilar och motorcykel i plast. Han är ju en kille, sa hon. Rummet fick godkänt även av grannfrun.

Några andra grannar är inte att vänta. De som bor på andra sidan går nästan året runt runt i likadana blåställ med vita toppluvor. De går därför hos oss under namnet smurfarna. De gillar inte oss. Vi vet inte varför, men just därför gillar inte vi dem tillbaka.

Just nu

...tupplurar sexmånadersbebisen i SITT NYA RUM! Ja, ni läste rätt - bebisrummet är helt klart och möblerat, eller i alla fall nästan. En garderob skall ännu in och sexmånadersbebis har inte flyttat in på riktigt. För att göra inflyttningen lite mjuk sådär, har vi satt upp resesängen så länge så får han ta sina tupplurar dagtid därinne. Men vi har lekt en hel massa på nya fina mattan och sexmånadersbebisen ser sig förundrat omkring hela tiden. Jag tror dessutom att stora hunden är lite sotis, han verkar också vilja ha ett eget rum. Det stora hunden dock inte vill inse är att han faktiskt har gjort samtliga rum till sina.

Maken har såsat omkring i morgonrock halva dagen och gått och mätt lite här och där med en av alla sina tumstockar.

Och vips så var sexmånadersbebisen jättevaken igen...

Hej och hå

Hela veckan har sexmånadersbebisen slocknat vid åttatiden på kvällen och vaknat elva timmar senare. Detta innebär att även en arm mor, far och stor hund får sova gott. I natt har vi dock turats om att stoppa in nappen, stoppa om och dra upp speldosan ungefär en gång i timmen för att bebis skulle sova vidare. Ja, stora hunden slapp ju den biten, han flydde för övrigt tidigt in i en av sofforna vid tv:n.

Mina dagar på arbetsplatsen, en större skola i liten byhåla, handlar mest om min abstinens efter sexmånadersbebisen. Aldrig att jag i min vildaste fantasi kunde tro något sådant i somras och under hösten då jag befann mig mitt i en praktfull förlossningsdepression. Men, nu är det så. Man känner sig liksom förälskad i den där brunögda lilla krabaten. Att komma hem från jobbet har fått en helt ny innebörd.

En av våra favoritsysslesättningar är att jag ligger i soffan och har sexmånadersbebisen sittandes på min mage. Rätt var det är så tittar jag upp och möts av ett par tefatsstora bruna ögon och en leende mun som sträcker sig från öra till öra. Bonusen är de tre dregelsträngarna som någon sekund senare plaskar ner i mitt ansikte.

Sexmånadersbebisen har många grejer att bita på när det känns som mest av tänderna. Skönast verkar han dock tycka att det är att ta ett rejält tag med munnen runt min näsa.

God tisdag morgon

Man vet att man är trött när man tvålar in sig med hårbalsam under morgonduschen... Skönt i alla fall att månen har tagit sitt förnuft till fånga och bestämt sig för att sova av sig ruset. Det innebär bättre nattsömn för sexmånadersbebisen och mig själv. Fast, sexmånadersbebisen bestämde sig tidigt i morse för att väcka familjen, för att själv somna om någon minut senare. Då var klockan fem. Väckarklockan ringer vid sex. Tio i sex blev jag jättetrött.

Väl uppe har proppen gått till all el i hall, badrum och kök. Väcker maken och strax fungerar allt igen, men på onsdag är det nog dags för åter en ny propp. Jag misstänker att de nya kontakterna ställer till det.

Nya tag på jobbet. Fortfarande motvalskollegor - rädda för det nya, vill skjuta allt på framtiden. De slår knut på sig själva i sina försök att komma på anledningar. Tänk om de kunde vara lika ambitiösa i sin undervisning...

Söndagssysslor & söndagsångest

Maken/hobbysnickaren sågar febrilt lister så att sexmånadersbebisens rum kan bli färdigt. Jag viker hur mycket ren tvätt som helst och ändå är en maskin igång och ett par väntar på sin tur. Kanske är det dags att rensa garderoberna en aning.

Härom natten drömde jag att jag stod mitt i en hårt trafikerad motorväg. Det var ett förfärligt dånande av trafik som for förbi mig på bägge sidor. När jag tog mig ur drömmen fortsatte oväsendet - makens snarkningar gick på högvarv. I natt har det varit fullmåne då kan jag aldrig sova. På nyheterna sa de att månen skulle vara som fullast framåt fyratiden i morse. Vid ettiden gick jag upp och drack vatten, det var omöjligt att sova, och jag kunde konstatera att månen var hur full som helst, den lös upp hela trädgården. Sexmånadersbebisen sover också oroligt vid fullmåne. Det hela ter sig ganska mystiskt.

Nu när man har börjat jobba har söndagsångesten slagit ut i full blom. Det är något jag inte saknade under mammaledigheten. Kan man göra söndagar lite mer festliga och lite mindre ångestladdade? Söndagar borde man egentligen tillbringa med en massa sköna filmer och gott att äta. Skall ta och införa det så fort alla snickeriarbeten är klara - det kan nog dröja ett tag, men den som väntar på något gott...

Bebisspråk

Sexmånadersbebisen; "Ääääääääääääuuuuuuuuuuuuuuhuuuuuuummmmmmmmgrrrrrrrrrrääääääääääääh" dvs "Jag tänker inte sova, jag tänker inte sova, jag tänker inte sova".

Det var för tre minuter sedan. Nu sover han. Det är lite illa eftersom det snart är dags att sova natt. Eller kommer vi alla fyra - jag, maken/pappan/hussen, stora hunden och sexmånadersbebisen - att ha uppesittarkväll framför tv:n ikväll? Stora hunden kommer nog att smyga in i sovrummet först, han är väldigt kvällstrött.

Man får nästan

...en hysterisk attack när sexmånadersbebisen med munnen full av puré också skall trycka in en leksak i munnen. Kladd överallt. Ta bort leksakerna. Mmm... Men då åker händerna in i gapet och kladdet är ändå precis överallt.

Lördag

Det är lördagförmiddag och sexmånadersbebisen tupplurar - därav blogguppdatering. Har hunnit jobba en hel dag, en ganska lagom start. Inte mycket hade förändrats förutom lokalerna. Ringde bara hem två gånger för att höra hur sexmånadersgossebarnet och hans far hade det. Var väl ganska odräglig mot kollegorna genom att dra upp foton på lillunderverket ständigt och jämt... Nu skall det i alla fall tas nya friska tag på arbetsplatsen och kollegorna skall få veta att de lever!

Sexmånadersbebisen sov inte på hela dagen igår. Däremot har han sovit hela natten fram till strax efter åtta i morse. Det betyder att han har sussat dryga 11 timmar. Inte illa! Sedan var han i och för sig också på ett alldeles rysligt humör igår så han blev kankse lite extra trött av det - han gormade på som värsta " jag-ville-bli-polis-men-klarade-inte-intagningsproven-så-därför-är-jag-ordingsvakten-från-helvetet-istället".

Idag skall mycket hinnas med. Sexmånadersbebisens väggar skall målas, dvs de som inte målades i helgen. Stora möbelvaruhuset skall besökas för inköp av bokhyllor. Bebisbutiken skall hinnas med då sexmånadersbebisens gosedjur nr 1 har gett upp - en speldosetiger som bara spelar högst sporadiskt numera när man drar honom i svansen. Utan denna tiger ingen nattro så det är av högsta prioritet.

Nu är det dags för mig att ta min dagliga dos av c-vitaminbrus - tropisk smak... Kanske skulle jag också försöka ge mig i kast med att montera ihop sittdelen till bebis vagn, han fyller numera ut hela liggdelen så till den grad att man får kroka benen på honom för att han skall få plats.

Pulkaåkning

Sexmånadersbebisen har fått en bebispulka av snälla människor i vår lokala ICA-butik. Nu har han premiäråkt. Det var så roligt att sexmånadersbebisen somnade. Han var så söt där han satt, inbäddad i varm åkpåse med bara luvan som stack upp ur fårullet. Hade stora hunden fått sin vilja igenom hade han också suttit i pulkan.

God morgon

Snön vräker ner och nu börjar allvaret. Fast idag är det politik så vi kan kalla det halvallvar, imorgon är det jobbdags.

Sexmånadersbebisen sov så gott. När jag skulle väcka honom vände han sig om och burrade in sig i täcket och knep ihop ögonen. Jag påpekade för maken/pappan att de förmodligen kommer att stiga upp efter att jag har gått till jobbet framåt halv åtta, åtta. Ja, ja. Nu är vi alla vakna och bebis har fått sin morgonvälling så nu är det påklädnand som gäller. Ha en bra dag!

Suck

Ena sekunden tycker jag att det skall bli SÅ skönt att börja jobba igen och andra sekunden frågar jag mig om inte detta gör mig till en fullkomligt urusel mamma. För alla mammor skall väl vilja vara hemma med sina barn så länge de bara kan? Vad är det för fel på mig då? En del av mig vill tillbaka till kollegor och elever och en annan del av mig vill stanna hemma med sexmånadersbebisen och se honom utvecklas dag för dag. Tänk om han inte kommer att tycka om mig längre - fast vad säger att han gör det nu? Suck, suck, suck.

Mitt högra öga gråter fortfarande men det är inte rött och det kliar inte, det bara har en liten strid ström av något som rinner ner för kinden.

Maken sätter upp lister. Det är förknippat med psykbryt och fara för hjärnblödning för samtliga i hushållet för det blir alltid en massa krångel. Alltid, alltid, alltid. Så även denna gång.

Temperaturen kryper nedåt

... och sexmånadersbebisen, trött av alla varuhusbesök, har lullat in i drömmarnas värld - i alla fall för en stund.

Maken är iväg och hämtar pizza. Vi ser det som en liten tröst över arbetsbänken som saknade så många viktiga beståndsdelar i kartongen att den inte gick att sätta ihop alls, och vi kommer inte ihåg på vilket av stadens alla byggvaruhus den är inköpt och vi kan inte hitta kvittot... Alltså får det bli pizza ikväll, trettondagsafton och allt.

Just det, termometern visar nu minus 13 grader och på radion alldeles nyss kom så klart larm om att huj vad mycket energi det har gått åt nu i landet det senaste dygnet bara för att det är så kallt. Hallå! Det är januari - det skall vara kallt, det är ju vinter för tusan.

Sedan kan man ju undra lite över folket på gatu- och parkkontoret här i östkuststad som, trots att pengarna aldrig räcker till för snösvängen om vintern, är ute och plogar vägarna även då de är i stort sett snöfria. Det enda som yr i luften är gnistorna från en skrapa som dras mot asfalt. Men det är klart, gubbarna måste ju få ha lite roligt...

Besök på varuhus

Dagen har so far innehållit ett besök på DET STORA MÖBELVARUHUSET, ett besök på byggvaruhus 1, ett besök på byggvaruhus 2 och ett sista besök på byggvaruhus 3. Det hela tog drygt tre timmar och på slutet började sexmånadersbebisen surna till rejält - han var hungrig. Nu har han hävt i sig en flaska välling, en liten burk grönsakspuré med kalkon och till efterrätt lite fruktmos. Nu skulle vi nog kunna besöka lika många varuhus igen.

Maken/pappan/hobbysnickaren sätter ihop en arbetsbänk och något är galet för han är inte mild till sinnet. Det fanns tydligen inte några skruvar i bänkförpackningen och hur är det då tänkt att man skall få ihop åbäket?

På det stora möbelvaruhuset kryllade det av föräldralediga mammor och deras bebisar i olika storlekar och ingen hade någon som helst brådska. Dessutom gick de fyra på rad i gångarna med sina vagnar och i såå saaaaktaa maaaak att man kunde hur lätt som helst bli helt galen. Så roligt är det faktiskt inte på stora möbelvaruhuset.

Blogg när bebis sover

Sexmånadersbebisen är inne i en, för en arm moder, väldigt enerverande period då han vaknar vad som känns som ungefär 111 gånger under natten - VARJE NATT. Dessutom har han ont av tänderna (som låter vänta på sig) och är milt sagt på ett über merde-humör, dvs inte särskilt go att tas med.

Min förkylning står och stampar och jag gör vad jag kan för att hålla den i schack. Den verkar ha slagit sig till ro i mitt högra öga för det gråter liksom hela tiden. Det är som om rinnsnuvan har satt sig i ögat och själva näsan är bara igentäppt. Knas.

En decimeter snö har i alla fall fallit under natten till stora hundens enorma förtjusning. Glädjen visste knappt några gränser när han på morgonpromenaden studsade hit och dit och rätt var det var halkade ner i diket.

Idag skall lister, eller listor som maken/hobbysnickaren envisas med att säga, spikas upp på nya väggen. Av erfarenhet vet jag att denna etapp kan ta tid eftersom man alltid på nytt måste lista (fyndigt!!!) ut hur listerna skall skarvas och alltså sågas för att passa ihop i hörnen. Ett nytt besök på byggvaruhuset är aktuellt men eftersom maken har en väldig fascination för att skotta så är han istället ute och gör perfekta snövallar längs garageinfarten.

Hoppas sexmånadersbebis sover ett tag till.

Snön faller och vi med den...

I alla fall har jag en förkylning som envist försöker bryta igenom igen. Jag gör mitt bästa att förstöra dess utsikter genom att häva i mig c-vitaminbrus och något annat medel som man köper på hälsokosten. Hostan kliar i luftrören så jag blir galen.

Ute snöar det ymnigt så stora hunden kommer att bli alldeles vild av glädje när han kommer ut på promenad om en stund.

Idag skall det för övrigt målas, får se om det blir någon trevlig färg till sexmånadersbebisens rum också. Det är svårt det där med färg, man skall ju helst stå ut med den i några år.

Minns inte

...vilken byggetapp vi befinner oss i längre, men dörren till nya rummet är på plats och maken/hobbysnickaren är nu i full färd med att sätta upp tapeter. Nu måste jag verkligen på allvar börja fundera på färg i sexmånadersbebisens rum.

Solen gassar idag också och vi har typ 110 grader varmt i köket. Härligt faktiskt att solen kan gassa i januari och står man ute i solskenet är den faktiskt ganska varm trots att termometern visar minusgrader ute. Eftersom det är vanlig dag idag inbillar jag mig att allt folk som var ute på promenad igår istället röjer runt på reorna i stan så därför skall jag nog drista mig till att ta ut både stora hunden och sexmånadersbebisen på promenad.

Sexmånadersbebisen ligger för övrigt på sitt lapptäcke i en solskensfläck på golvet och studerar noggrant alla färger och mönster. Stora hunden står ute i hallen och piper förtvivlat - han vågar inte kliva över dammsugaren. Någon får nog komma till undsättning.

Fortsättning på sammanfattning av 2008 kommer, jag måste bara komma ihåg lite mer först.

Gott Nytt År 2009!

Det är alltså den 1:a januari 2009. Helt möjligt men också helt otroligt. Jag tillhör egentligen den skara som inte riktigt förstår vitsen med själva nyårsafton och firandet. Kanske beror det på att jag är ambivalent vad gäller vad det egentligen är vi firar. Firar vi av det gamla eller in det nya? Sedan är det så många måsten med nyårsfirandet. Man skall vara glad och sugen på partaj. Man skall vara pigg och underhålla gästerna. Man skall laga middag, svettas vid spisen och fortfarande se fräsch ut. Själv blir jag, inte nostalgisk, men lite dämpad - jag tänker tillbaka men också fram, vad har det här året med sig?

Hur som helst kom svärfar med sambo och skotträdd hund på besök. Skotträdd hund är inte helt lätt att tampas med när raketerna smäller som värst. Skotträdd hund och sexmånadersbebis är inte heller en lysande kombination. En skotträdd hund skapar stress och oro och det smittar av sig på folk och fä och sexmånadersbebisar. Tack och lov kan en sexmånadersbebis få en flaska välling och sedan sött sova sig igenom diverse tjut (från både hund och raketer) och knallar. Stora hunden, han tog det hela med ro. Han och jag tittade på spektaklet i skyn genom glasdörren i köket, sedan ville han gå och lägga sig. Det ville jag med.

Solen strålar från en klarblå himmel denna första dagen på ett alldeles färskt år. Jag och stora hunden skulle gå ut på en lång och skön lunchrunda, men vi gav ganska snart upp. Alla våra vanligtvis lugna promenadstråk var tjocka av hela ätter, kändes det som. Det var gammelföräldrar, far- och morföräldrar, fastrar, farbröder, mostrar, morbröder, kanske en och annan kusin, föräldrar och så barn i olika storlekar och en och annan hund. Och de gick sååå sakta. Stora hunden vill ju springa fritt och sträcka ut sina långa skånkar men det var helt omöjligt. Det fick bli en snabb runda i skogen istället och så får vi hoppas på att familjetågen har avtagit framåt seneftermiddagen.