Hurra!

Niomånadersbebisens första tand har äntligen sett dagens ljus. Jag har nästan befarat att niomånadersbebisen skulle förbli tandlös. Nu har han i alla fall en liten sylvass gadd i sin pladdrande lilla mun. Jag är så stolt!

Idag skall vi hänga upp en blingig takkrona ovanför köksbordet. Den väger typ lika mycket som stora hunden. Kommer taket att hålla?

Aprilväder och förlängningssladdar

Igår ömsom snöade det flingor stora som dasslock - nästan, och ömsom sken solen. Idag vräker regnet ner som om det vore oktober. De stackars krokusarna på baksidan hukar i ruskvädret.

För ett år sedan lite drygt påbörjade maken och jag renoveringen av köket här i förortsvillan. Nya kontakter skulle sättas in och elledningar dras om. En elektriker kontaktades och han kom och gick. Under ett år har vi klivit över diverse förlängningssladdar och propparna har studsat omkring i proppskåpet i källaren. Nu, äntligen, har elektrikern varit här igen, och nu, äntligen, har vi ryckt alla förlängningssladdar ur kontakterna i vardagsrum, sovrum och badrum. Allt är klart!!! Vi har dock ännu inte riktigt vant oss utan tar fortfarande höga kliv i köket där sladdarna bara för ett par dagar sedan slingrade sig fram som förälskade pytonormar. I eftermiddag, givetvis efter min make-over hos frisören, skall vi ut på lampjakt. Som vi har längtat.

Lyx och bebisrapport

På fredag skall jag få lyxa till det. Jag skall klippa mig! För att få chans att riktigt koppla av skall det bli lite slingor också. Åhhh, så härligt!!! Jag ser ut som en galen Ronja Rövardotter i huvudet just nu, eller kanske danstanten i dansprogrammet på en av alla kanaler på TV:n, hon som håller på med nyheter också.

Niomånadersbebisen - japp, det har han blivit nu - vägrar fortfarande att sova sig igenom nätterna. Det är bara att bita ihop har jag insett. På dagarna tycker han allra bäst om att ta stora älgkliv genom huset. Och så klappar han händerna - även nattetid.

Förkylning, vaknätter och högbrodelstankar

Tröttheten gör att kroppen värker. Två veckor utan riktig sömn då hostan har attackerat mig och nu en förkyld åttamånadersbebis och fyra vaknätter bakom mig. Frågan är hur många kaosnätter som väntar innan familjen är frisk igen. Just nu känns högbrodelen ganska lockande.

I dessa lägen är längtan efter morföräldrarna större än någonsin. Plötsligt förstår jag varför många väljer att bosätta sig nära släkt och vänner när barnen börjar komma. Tidigare tyckte jag att de som gjorde just det inte var riktigt kloka. Så urbota dum man kan vara. De var ju de smarta.

Jag vet, det kunde vara värre. Mycket värre. Det går om tills åttamånadersbebisen gifter sig...

Utmana inte ödet!!!

Man skall aldrig någonsin utmana ödet. Jag borde ha lärt mig det nu. Igår skrev jag om hur åttamånadersbebisen var pigg och glad trots seg förkylning. Ja, det var på förmiddagen. Eftermiddagspasset för maken, när jag var på jobbet, var allt annat än piggt och glatt. Gallskrik i en och en halv timme utan avbrott och därefter en fullständigt däckad åttamånadersbebis som inte ville äta och knappt var kontaktbar. Natten har varit tung. Barnakuten sa dock att detta var fullkomligt normalt för en förkyld bebis och att bebisar kan vara väldigt slöa och sovbenägna men samtidigt oroliga trots en ganska ringa feber. Läskigt var det hur som helst.

Man får vara med om mycket som förälder. Jag brukar försöka peppa mig med att har man klarat av det här på mörka medeltiden borde vi ju klara det idag och vi kan ju knappast vara ensamma i världen om att ha en förkyld åttamånadersbebis som är på det här viset. Tröttheten har varit kompakt idag och hjärnan känns alldeles igenkläggad. Min egen förkylning är fruktansvärt envis och det som kommer ut ur näsan är inte läckert att skåda. Även stora hunden var orolig i natt och det är ju i och för sig ganska naturligt med tanke på hur familjen var uppe och for. Dessutom var det nästan fullmåne...

Förkylningsrapport och lite vårlängtan

Sitter just nu och väntar på att maken skall komma hem från viktigt politikmöte. Jag agerar barnvakt och hoppas på att allt är okej på jobbet som jag skall iväg till så fort maken öppnat ytterdörren här hemma.

Nu börjar äntligen min förkylning ge med sig något och natten har sovits igenom och inte hostats som varit fallet i en vecka. Dock har åttamånadersbebisen åkt dit och han snörvlar och hostar. Trots detta är han för det mesta pigg och glad och det spritter ständigt och jämt i hans ben. Favvosysslan är att gå med stadiga grepp om mina eller makens/pappans pekfingrar. Fast när jag tänker efter har han börjat pröva att släppa dem, pekfingrarna alltså, allt oftare.

Jag tycker för övrigt att det minsann kan bli vår på riktigt nu. Helgen har kommit och gått med regn och snöblandat och det har varit råkallt och otäckt. Jag är trött på att packa in mig och åttamånadersbebis i diverse plagg när man skall rasta stora hunden, och jag är trött på alla vinterjackor och mössor och vantar. Undrar hur många vantar som tappas bort varje vinter? Jag är själv något av en expert på att få dem att försvinna. Nu har dessutom mina jobbnycklar trollats bort, det är inte alls bra. Jag är helt övertygad om att jag såg dem sist här hemma, men nu är de puts väck. Megastor suck!!!

Host, host och lite tv-möbel

Hostan känns som att dra grovt sandpapper upp och ner i luftrören och efter en lång dag på jobbet med prat i kvadrat non stop retar det konstant. Har svalt ner två bisolvon, får se om de gör någon nytta.

Maken/pappan är förkyld och det skall ju tydligen vara värre än att föda barn så han kan inte ha det enkelt. Att dessutom vara hemma med en åttamånadersbebis som inte vill tupplura på dagarna och knappt ens om nätterna måste ta extra på krafterna. Maken/pappan har i alla fall till slut kommit på att när åttamånadersbebis är inne i sådana här perioder gäller det att knipa åt sig sömn när man kan. Alltså kan det vara smart att kasta sig i säng absolut senast fem minuter efter att bebis nattats, vilket alltså maken har gjort denna kväll. Själv har jag flyttat in i sonens rum som han ännu inte börjat sova i själv nattetid. Här kan jag hosta och skrovla hela natten lång och förhoppningsvis även få några timmars sammanhängande sömn. Skönhetssömn har jag gett upp sedan länge.

Den gigantiska tv-möbeln från det stora möbelvaruhuset blev efter många stora OM och MEN och en hel del svärord klar och på plats med tv och allt typ fem i åtta lördagkväll. Vi hade alltså hela fem minuter till godo innan melodifestivalen skulle börja. Och vilken omgång av alla dessa delfinaler! Det måste vara det sämsta startfältet sedan festivalens begynnelse någon gång på antiken.Lite längtade jag tillbaka till något mellanpubertalt stadie i ens liv då tv en lördagkväll inte fanns på kartan någonstans.