Sitter just nu och väntar på att maken skall komma hem från viktigt politikmöte. Jag agerar barnvakt och hoppas på att allt är okej på jobbet som jag skall iväg till så fort maken öppnat ytterdörren här hemma.
Nu börjar äntligen min förkylning ge med sig något och natten har sovits igenom och inte hostats som varit fallet i en vecka. Dock har åttamånadersbebisen åkt dit och han snörvlar och hostar. Trots detta är han för det mesta pigg och glad och det spritter ständigt och jämt i hans ben. Favvosysslan är att gå med stadiga grepp om mina eller makens/pappans pekfingrar. Fast när jag tänker efter har han börjat pröva att släppa dem, pekfingrarna alltså, allt oftare.
Jag tycker för övrigt att det minsann kan bli vår på riktigt nu. Helgen har kommit och gått med regn och snöblandat och det har varit råkallt och otäckt. Jag är trött på att packa in mig och åttamånadersbebis i diverse plagg när man skall rasta stora hunden, och jag är trött på alla vinterjackor och mössor och vantar. Undrar hur många vantar som tappas bort varje vinter? Jag är själv något av en expert på att få dem att försvinna. Nu har dessutom mina jobbnycklar trollats bort, det är inte alls bra. Jag är helt övertygad om att jag såg dem sist här hemma, men nu är de puts väck. Megastor suck!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar