Tröttheten gör att kroppen värker. Två veckor utan riktig sömn då hostan har attackerat mig och nu en förkyld åttamånadersbebis och fyra vaknätter bakom mig. Frågan är hur många kaosnätter som väntar innan familjen är frisk igen. Just nu känns högbrodelen ganska lockande.
I dessa lägen är längtan efter morföräldrarna större än någonsin. Plötsligt förstår jag varför många väljer att bosätta sig nära släkt och vänner när barnen börjar komma. Tidigare tyckte jag att de som gjorde just det inte var riktigt kloka. Så urbota dum man kan vara. De var ju de smarta.
Jag vet, det kunde vara värre. Mycket värre. Det går om tills åttamånadersbebisen gifter sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar