Hela veckan har sexmånadersbebisen slocknat vid åttatiden på kvällen och vaknat elva timmar senare. Detta innebär att även en arm mor, far och stor hund får sova gott. I natt har vi dock turats om att stoppa in nappen, stoppa om och dra upp speldosan ungefär en gång i timmen för att bebis skulle sova vidare. Ja, stora hunden slapp ju den biten, han flydde för övrigt tidigt in i en av sofforna vid tv:n.
Mina dagar på arbetsplatsen, en större skola i liten byhåla, handlar mest om min abstinens efter sexmånadersbebisen. Aldrig att jag i min vildaste fantasi kunde tro något sådant i somras och under hösten då jag befann mig mitt i en praktfull förlossningsdepression. Men, nu är det så. Man känner sig liksom förälskad i den där brunögda lilla krabaten. Att komma hem från jobbet har fått en helt ny innebörd.
En av våra favoritsysslesättningar är att jag ligger i soffan och har sexmånadersbebisen sittandes på min mage. Rätt var det är så tittar jag upp och möts av ett par tefatsstora bruna ögon och en leende mun som sträcker sig från öra till öra. Bonusen är de tre dregelsträngarna som någon sekund senare plaskar ner i mitt ansikte.
Sexmånadersbebisen har många grejer att bita på när det känns som mest av tänderna. Skönast verkar han dock tycka att det är att ta ett rejält tag med munnen runt min näsa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar