Hemkomna igen efter dagens lunchpromenad - jag, stora hunden och femmånadersbebisen i vagnen. Fördel med hund är att han tvingar ut en på ett antal promenader om dagen i ur och skur. Tur ändå att vi är två om att rasta honom, i alla fall för det mesta. Det är ärligt talat inte lika givande när maken är iväg på resor med övernattning och man skall vinterklä femmånadersbebisen och stoppa honom i vagnen även tidiga mornar och sena kvällar... De dagarna känns det som man inte gör annat än att dra hund och bebisfylld vagn ut och in ur huset. Så kommer vi att ha det i slutet av arbetsveckan då maken far till huvudstaden för att diskutera framtiden med m-partiet. Men det gäller bara en natt och på söndag är det första advent med obligatoriskt besök på julskyltningen i staden!
Huset skallrar fortfarande. Hur långt ner skall de borra egentligen - till magman sprutar upp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar