Lördagkvällar är inte sig lika - inga kvällar är sig lika överhuvudtaget. Allt förändras när man har en femmånaders knodd att passa upp, en femmånaders knodd som ibland ter sig som en ängel men ibland kan vara mest monsterlik.
Just nu ligger han och gnäller på lapptäcket på golvet och tycker nog att han borde vara stor, en tanke som har slagit mig också då och då. Vad rör sig i huvudet på en fem månader gammal bebis egentligen? Jag har inte en susning! Borde man kanske ha lärt sig det nu när man har fem månaders erfarenhet av att vara mamma?
Jag minns - vagt - en tid då lördagkvällar innebar några glas gott vin och absolut inga förpliktelser. Kommer dessa kvällar någonsin tillbaka? Och nej, jag ammar inte!
Men glögg hos grannen om en stund låter inte dumt och ute är det vitt puder på marken och jag känner nästan lite julstämning, och i mitt knä sitter just nu en ganska nöjd fem månader gammal bebis och maken stökar i köket, så visst, livet är ändå ganska skönt - i alla fall när bebis är nöjd och glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar