De senaste nätterna har femmånadersbebis vaknat på natten och varit sur - i dubbel bemärkelse. Jag har misslyckats kapitalt med att fästa blöjan ordentligt och den har läckt. Men, natten till igår sov vi alla hela natten utan några sura miner. Ja, alla utom stora hunden. Han hade istället någon gång under nattens mörka timmar lämnat den så varma sängen för att han förmodligen kände sig lite orolig i magen, det bullrade kanske och körde i tarmarna.
Stora hunden är inte som andra hundar. Han tror att husse och matte har telepatisk förmåga, alltså säger han inte ett pip när han är nödig och behöver gå ut på natten. Nej, han står där vid en dörr som leder ut i trädgården och sänder signaler till husse och matte och kniper för glatta livet. Signaler som inte nådde fram till mottagarna denna gång heller.
På morgonen tassar jag upp och konstaterar att vi har fått sova till halv nio och att fy, vilken läbbig morgonandedräkt jag har. Konstigt... Maken vaknar och säger att nu har femmånadersbebisen verkligen gjort i blöjan för det luktar ända bort till honom i sängen. Jag tycker att det luktar i hela huset. Stora hunden ser lite olycklig ut. Misstankar leder mig ner för trappan till källaren och in i gillestugan. Där ligger den. En bajshög i häststorlek. Stackars stora hunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar