Det killar i mina luftrör så att jag kan bli galen. Och så är jag så trött. Min snabbvariant av influensa har mycket långsamt och enerverande börjat övergå till förkylning. Väntar bara på att åttamånadersbebis skall åka dit han också.
Maken/pappan håller på att försöka få ihop en tv-möbel från det stora möbelvaruhuset. Lite på skämt sa jag att det är ju bra om den är monterad och klar till kvällens melodifestival kl. 20.00. Det var för några timmar sedan. Nu är klockan snart sex och det har börjat skymma lätt ute. Att tv-möbeln, av modell ENORM, skulle vara klar om två timmar känns väääldigt avlägset. Maken skyller så som sig bör allt på det stora möbelvaruhuset. Man kan fråga sig varför denna möbel då skulle inköpas just där. Men, maken är tapper, det får man säga, som ger sig i kast med ett projekt av denna storlek så här nästan i sista minuten. Är det mycket som verkar gå galet med den enorma tv-möblen och svärandet riskerar att höras in till grannen på andra sidan staketet, behöver jag bara gå in i tv-rummet och påminna maken om Louvren. Han kommer garanterat att få nya krafter då.
Louvren är ju ett museum av gigantiska mått i Paris. Givetvis fanns det med på en av makens listor över sånt som skulle ses i staden med stort S. Jag försökte förklara att detta museum är inte som andra muséer. Det är STORT och det tar TID. Det här är nog inget någon kan förstå förräns man faktiskt har varit där, på Louvren. Nu har maken varit där, och så fort jag nämner Louvren för honom blir han blek och börjar kallsvettas och pratar om trauma. Och maken är faktiskt intresserad av sånt som brukar finnas på muséer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar