Hrmpff

Det är lördag. Det är V75. Maken är hur upptagen som helst med att spika hästar hit och dit, gardera med ytterligare en dröse hömoppar och strax därpå sucka över att det blir för mycket pengar. Att spela för alltså. Det är väl okej att spela för mycket pengar, om man vinner och om man åtminstone vinner tillbaka det man har satsat. Det händer tyvärr i stort sett aldrig här i förorten - alltså försöker maken, ekonomisk som han är, spela för summor av det nättare slaget. Han har dock aldrig spelat för så små summor som jag. De få gånger jag har kollat igenom pållarna i startfälten har jag lagt hela åtta riksdaler på det hela. Det har faktiskt hänt att jag har vunnit lite tillbaka också. Det är inte dåligt med tanke på att jag går efter om de höätande vidundren har fina namn eller ej. Maken går efter statistik på vinst, hur dana skor de har, banans underlag och bla bla bla. När han har dryftat alla problem med tippandet med mig och jag har lyssnat med en mikroskopisk del av örat ringer antingen maken sin far eller så ringer svärfar sin son och så börjar allt om från början igen. Vill det sig illa börjar analyserandet redan på tisdagen för att nå sin kulmen under fredag kväll och lördag förmiddag.