Idag har sjumånadersbebisen fått uppleva något han aldrig drömt om. Han har stått på huvudet i snön. När han blev rättvänd igen hade han snö överallt och var inte helt nöjd. Maken/pappan som stod för pulkadragandet upp och ner för lilla trädgårdsslänten skyllde på plusgraderna och kramsnön, sedan stod han själv nästan på näsan i lillbacken.
Nu är sjumånadersbebisen placerad i sin ärvda gåstol och livet är alldeles tiddelipoh. Han drar fram som en mindre tornado och lämnar ödeläggelse i sitt spår. Bäst att rädda det som räddas kan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar