Som sagt, häromdagen var det storpolitik i många och lååånga timmar. Budget skulle behandlas och talarlistan var diger, minst sagt. Förvånande var hur tama den politiska majoriteten här i Östkuststad var. Inga svar fick man och knappt några påhopp alls. Inte alls likt den annars så gläfsiga vänstersvängen.
En tidning ringde upp mig förra veckan. Det var upprörda småbarnsföräldrar i en av kommunens mindre orter som fått höra att de skulle få lämna sina små på förskola inte ens i närheten av hem eller arbete. Förskoleplatserna var slut och man hänvisades någon annanstans. Klart att de var upprörda, det hade jag också varit. Det intressanta är att vänstersvängen har varit ute och lovat att denna lilla, men dock växande landsbygdsort i kommunen skall det satsas på. Tomter släpps och man lockar småbarnsfamiljer med idyll. Varför frågar ni inte fru ordförande i skolfrågor om detta undrade jag till journalisten. Nej, ser ni, hon ville inte säga något förrän samma dag som storpolitiken skulle vara. Alltså satt jag och väntade och väntade och väntade, men inget svar kom under storpolitiksdagen om huruvida eller när man skall satsa på denna lilla landsbygdsort. Inte ett ord. Det är märkvärdigt hur lite löften är värda för vår politiska majoritet.
Sedan är jag lite sur på vår regerings skolförslag också - även om jag är stor vän av denna regering. Jag tycker att man går alldeles för hårt åt skolan. Skolor skall kunna stämmas för än det ena och än det andra. Precis allt verkar vara skolans skyldighet. När skall man börja pressa föräldrarna att ta sitt ansvar? Den frågan vill ingen ta i. Föräldrarna har ett jätteansvar när det gäller skolan. De skall inte bara ha rättigheter att få information och vara delaktiga i sina barns studier - de skall banne mig ha skyldigheter också. Hur skall skolan kunna få igenom varenda elev med godkända betyg om föräldrarna inte gör sin del av arbetet med att pressa sina barn på information om läxor och prov, förhöra dem, förklara för dem, skapa drömmar om framtiden, ge livet mening. Ta ert ansvar föräldrar och stäng av mobiltelefoner, datorer, tv-spel och tv-apparater. Sätt er ner vid köksbordet och läs läxor med barnen. Vi håller på att skapa oss en curlingskola och en skola som står helt blottad och försvarslös. Det är inte någon skola för framtiden!
onsdag 17 juni 2009
SOMMARLOV
Nu är det sommarlov här ute i Östersjöförort. SOMMARLOV!!!! Eller, lite politik återstår men ändå!
Om ett par dagar blir elvamånadersbebisen ettårspojke med stort kalas och han är definitivt inte någon bebis längre. Han står och går och har hyss för sig. Fast lite bebis är han ändå när han vill somna i min famn om kvällarna.
Häromdagen var det storpolitik från 9-5. Morfar kom från inlandsbyhåla 17 mil bort för att vara barnvakt. Det var ett STORT ansvar, tyckte han. Ute i trädgården var de och gick nästan hela dagen, morfar, elvamånadersbebisen och stora hunden. När vi kom hem tidig kväll satt morfar helt slut och svettig vid köksbordet med ett sovande barnbarn i famnen. Morfar hade inte ens fått i sig någon lunch.
På kvällen när morfar över telefon rapporterade att han var tryggt hemkommen, hördes det på rösten att han helt säkert skulle sova väldigt gott och det ganska snart. Elvamånadersbebisen sov också väldigt gott den natten. Han var fullkomligt utslagen faktiskt. I och med detta fick även övriga familjen en god natts sömn. Morfar får helt klart komma hit fler gånger - men då hoppas jag att han kan slappna av tillräckligt för att få i sig lite mat också.
Midsommarfirande blir det inget i år. Istället kommer den stora ettårsdagen att förberedas och förmodligen kommer vi, jag och fadern, att minnas tillbaka till den där midsommaraftonen för ett år sedan då det var så nära att vi inte fick hem någon bebis alls.
Om ett par dagar blir elvamånadersbebisen ettårspojke med stort kalas och han är definitivt inte någon bebis längre. Han står och går och har hyss för sig. Fast lite bebis är han ändå när han vill somna i min famn om kvällarna.
Häromdagen var det storpolitik från 9-5. Morfar kom från inlandsbyhåla 17 mil bort för att vara barnvakt. Det var ett STORT ansvar, tyckte han. Ute i trädgården var de och gick nästan hela dagen, morfar, elvamånadersbebisen och stora hunden. När vi kom hem tidig kväll satt morfar helt slut och svettig vid köksbordet med ett sovande barnbarn i famnen. Morfar hade inte ens fått i sig någon lunch.
På kvällen när morfar över telefon rapporterade att han var tryggt hemkommen, hördes det på rösten att han helt säkert skulle sova väldigt gott och det ganska snart. Elvamånadersbebisen sov också väldigt gott den natten. Han var fullkomligt utslagen faktiskt. I och med detta fick även övriga familjen en god natts sömn. Morfar får helt klart komma hit fler gånger - men då hoppas jag att han kan slappna av tillräckligt för att få i sig lite mat också.
Midsommarfirande blir det inget i år. Istället kommer den stora ettårsdagen att förberedas och förmodligen kommer vi, jag och fadern, att minnas tillbaka till den där midsommaraftonen för ett år sedan då det var så nära att vi inte fick hem någon bebis alls.
onsdag 3 juni 2009
Bebis har blivit stor
Snart går elvamånadersbebisen från att vara just elvamånadersbebis till att bli ettårspojke. Vart har tiden tagit vägen och tänk samtidigt vilket år det har varit.
Igår släppte gullungen taget om faderns pekfinger och traskade själv iväg över gräsmattan - helt på egna ben. OCH JAG VAR PÅ JOBBET. JAG VAR INTE PÅ PLATS ATT SKÅDA UNDRET.
Nu är det nedräkning till ettårskalaset och en sommar full av äventyr.
Igår släppte gullungen taget om faderns pekfinger och traskade själv iväg över gräsmattan - helt på egna ben. OCH JAG VAR PÅ JOBBET. JAG VAR INTE PÅ PLATS ATT SKÅDA UNDRET.
Nu är det nedräkning till ettårskalaset och en sommar full av äventyr.
söndag 10 maj 2009
Funderingar kring kommande helgs släktträff
Nästa helg är det stor(?) släktträff på makens sida. Jag skall alltså träffa en massa nytt folk och kanske en del som man helst inte skulle velat träffa, jag vet inte och maken verkar förresten inte veta mer han. Vad går egentligen sådana här träffar ut på? Har aldrig varit på någon förut. Vad gör man mer än att känna sig obekväm? Vad skall man ha på sig? Ja, kläder naturligtvis - om man inte vill liva upp stämningen... Tyvärr är det så att den sidan av makens familj som nu anordnar detta "jippo" är ack så dåliga på att skicka ut inbjudningar, alltså skickar de inte ut några alls. Tyvärr går då informationen om klädsel också om intet. Skall det vara uppiffat till tänderna eller casual, eller en blandning?
Spektaklet går av stapeln i inlandsstad med storstadskomplex och lite spännande skall det ju bli. Vi skall i alla fall bo schyst, maken, tiomånadersbebisen och jag och frågan är om man inte skall slå till på den där tårtbuffén dagen därpå. Ja, ja. Det är nästa helg det. Måste lik förbaskat hitta något att ha på mig.
Spektaklet går av stapeln i inlandsstad med storstadskomplex och lite spännande skall det ju bli. Vi skall i alla fall bo schyst, maken, tiomånadersbebisen och jag och frågan är om man inte skall slå till på den där tårtbuffén dagen därpå. Ja, ja. Det är nästa helg det. Måste lik förbaskat hitta något att ha på mig.
fredag 8 maj 2009
Svärmor lägger sig i
...och jag blir heligt irriterad.
Tiomånadersbebisen har fått plats på den fina, mysiga förskolan tre minuters promenad från hemmet här i förorten. Inskolning i mitten på augusti. Vi, jag och maken/pappan, liksom morfar och mormor är jätteglada över det. Vi fick vårt förstahandsval och ingen kö. Toppen! Men, om detta tycker svärmor, alltså tiomånadersbebisens farmor, INTE. Usch och fy så hemskt att lillpojken skall börja så tidigt. INGEN FÖRSKOLA INNAN 1,5 ÅR, härjar hon om. Men, vad är så hemskt med detta? Kommer han verkligen att bli skadad för livet om han börjar ett par månader tidigare? Är hon medveten om att vi dessutom har en framåtvänd sittvagn. Visar tiomånadersbebis några tecken på otrygghet på grund av detta? Eller vill svärmor säga att det är föräldrars förbannade plikt att vara hemma med sitt barn tills minst ett och ett halvt års ålder annars är man en DÅLIG MAMMA (eller pappa), det är ju trots allt mammorna som är hemma mest.
Jag är övertygad om att tiomånadersbebis, när det är dags, kommer att stormtrivas på "dagis" med alla nya kompisar och duktig personal. Men jag kommer ändå att ligga och reta mig på svärmors tyckande hela natten och kanske mer. Är det verkligen så svårt för somliga att hålla tyst ett tag med det man tycker och istället i alla fall låtsas vara positiv? OÄNDLIGT STOR SUCK! Ibland är faktiskt släkten värst - i alla fall väl valda delar av den.
Tiomånadersbebisen har fått plats på den fina, mysiga förskolan tre minuters promenad från hemmet här i förorten. Inskolning i mitten på augusti. Vi, jag och maken/pappan, liksom morfar och mormor är jätteglada över det. Vi fick vårt förstahandsval och ingen kö. Toppen! Men, om detta tycker svärmor, alltså tiomånadersbebisens farmor, INTE. Usch och fy så hemskt att lillpojken skall börja så tidigt. INGEN FÖRSKOLA INNAN 1,5 ÅR, härjar hon om. Men, vad är så hemskt med detta? Kommer han verkligen att bli skadad för livet om han börjar ett par månader tidigare? Är hon medveten om att vi dessutom har en framåtvänd sittvagn. Visar tiomånadersbebis några tecken på otrygghet på grund av detta? Eller vill svärmor säga att det är föräldrars förbannade plikt att vara hemma med sitt barn tills minst ett och ett halvt års ålder annars är man en DÅLIG MAMMA (eller pappa), det är ju trots allt mammorna som är hemma mest.
Jag är övertygad om att tiomånadersbebis, när det är dags, kommer att stormtrivas på "dagis" med alla nya kompisar och duktig personal. Men jag kommer ändå att ligga och reta mig på svärmors tyckande hela natten och kanske mer. Är det verkligen så svårt för somliga att hålla tyst ett tag med det man tycker och istället i alla fall låtsas vara positiv? OÄNDLIGT STOR SUCK! Ibland är faktiskt släkten värst - i alla fall väl valda delar av den.
En arbetsvecka till ända
Fredag - ledig från jobbet och vädret ser lovande ut. Lite trött eftersom tiomånadersbebisen tyckte att dagen skulle börja kvart över fem i morse. Pigg som en liten lärka var han och väldigt ensam om det.
Hundvakt har jag hunnit med att vara under morgonen. Smurfgrannarna som inte har sagt två ord till oss sedan vi flyttade till förort för fem år sedan har skaffat en mycket liten hund. Hundar skänker värme till även de kallaste. Så ock till smurfarna. De har börjat prata - MED OSS. De har t o m kelat med stora hunden och sagt att han är väldigt fin. Och, igår fick smurftanten mig att fullständigt tappa hakan. De var i behov av hundvakt ett par timmar och var jag möjligtvis hemma och kunde ta emot deras nya lilla ögonsten. Jisses! Hakan hamnade någonstans nere i barkmullen där jag stod vid vår växande poppelhäck. Så nu har jag alltså tillbringat ett par timmar med en mycket liten hund, stora hunden och tiomånadersbebisen. Samtliga pigga och alerta, men nu när den mycket lilla hunden har blivit hämtad, helt slut. Stora hunden har slocknat i soffan och tiomånadersbebisen i sin säng. Kanske hinner jag också stjäla till mig en stunds sömn. Ja, jag skall nog passa på. Jag har gjort mitt denna arbetsvecka.
Hundvakt har jag hunnit med att vara under morgonen. Smurfgrannarna som inte har sagt två ord till oss sedan vi flyttade till förort för fem år sedan har skaffat en mycket liten hund. Hundar skänker värme till även de kallaste. Så ock till smurfarna. De har börjat prata - MED OSS. De har t o m kelat med stora hunden och sagt att han är väldigt fin. Och, igår fick smurftanten mig att fullständigt tappa hakan. De var i behov av hundvakt ett par timmar och var jag möjligtvis hemma och kunde ta emot deras nya lilla ögonsten. Jisses! Hakan hamnade någonstans nere i barkmullen där jag stod vid vår växande poppelhäck. Så nu har jag alltså tillbringat ett par timmar med en mycket liten hund, stora hunden och tiomånadersbebisen. Samtliga pigga och alerta, men nu när den mycket lilla hunden har blivit hämtad, helt slut. Stora hunden har slocknat i soffan och tiomånadersbebisen i sin säng. Kanske hinner jag också stjäla till mig en stunds sömn. Ja, jag skall nog passa på. Jag har gjort mitt denna arbetsvecka.
söndag 3 maj 2009
Bla bla bla och sibirienvindar och dåligt samvete
Här i östkustförort blåser det isande vindar från någonstans långt upp i norr, ett iskallt Sibirien kanske. Termometern har ändå envisats med att visa 17 grader i skuggan hela dagen. Knappast!
I trädgårdarna häromkring kurar folk ihop sig på små solplättar i lä och bränner sönder sina klorinblekta vinterkroppar. Jag kan i och för sig förstå att man klär av sig och njuter av solen om man kan undgå den sibiriska isvinden, men jag kan inte förstå alla dessa mellanfeta gubbar som plötsligt kommer rännandes med svetten sprutande på vår cykelväg där bara jag och stora hunden och stora hundens hundkompis får gå. Men det har inte svettiga, mellanfeta gubbar förstått, att de inte får gå där, eller de får ju göra det men jag och stora hundens hundkompis husse är rörande överens om att det borde vara förbjudet. I alla fall så kommer de flåsandes, de där gubbarna MED BAR ÖVERKROPP, iklädda endast kortbyxor och SANDALER MED STRUMPOR! Och deras väldiga kroppshydda liksom väller över kortbyxelinningen och de stånkar och stönar och svettas och hade det inte varit för stönandet och svettandet så hade man kunnat tro att det var välpolerade bifftomater ute på promenad - gubbarna tenderar nämligen att ha samma röda färg. Solskyddsfaktor och varför inte en t-shirt skulle varmt rekommenderas. Då slipper man i alla fall se eländet.
Vi har varit på besök i inlandshåla, jag och maken, tiomånadersbebisen och stora hunden. Det var morfar och mormor som fick den stora äran att ta emot oss. Varm och skönt hade de, inga bistra sibirienvindar där i inlandet inte. GOD MAT fick vi och ALLT VAR SÅ MYSIGT! Och så fick tiomånadersbebisen sniffa in sig så att han eventuellt känner igen sig lite när morföräldrarna skall passa honom ett par dagar någon vecka fram i tiden.
Inatt sover maken med tiomånadersbebisen i bebisrummet. Tiomånadersbebisen har redan skrikit - jag tror jag sover med öronproppar inatt. Kanske känner tiomånadersbebisen på sig att farfar kommer för att passa honom i morgon när maken har politikmöte och arm moder känner att hon faktiskt inte kan stanna hemma från jobbet. Det dåliga samvetet gnager. Kommer nog inte att kunna sova i natt. Farfar - känns inte helt säkert.
I trädgårdarna häromkring kurar folk ihop sig på små solplättar i lä och bränner sönder sina klorinblekta vinterkroppar. Jag kan i och för sig förstå att man klär av sig och njuter av solen om man kan undgå den sibiriska isvinden, men jag kan inte förstå alla dessa mellanfeta gubbar som plötsligt kommer rännandes med svetten sprutande på vår cykelväg där bara jag och stora hunden och stora hundens hundkompis får gå. Men det har inte svettiga, mellanfeta gubbar förstått, att de inte får gå där, eller de får ju göra det men jag och stora hundens hundkompis husse är rörande överens om att det borde vara förbjudet. I alla fall så kommer de flåsandes, de där gubbarna MED BAR ÖVERKROPP, iklädda endast kortbyxor och SANDALER MED STRUMPOR! Och deras väldiga kroppshydda liksom väller över kortbyxelinningen och de stånkar och stönar och svettas och hade det inte varit för stönandet och svettandet så hade man kunnat tro att det var välpolerade bifftomater ute på promenad - gubbarna tenderar nämligen att ha samma röda färg. Solskyddsfaktor och varför inte en t-shirt skulle varmt rekommenderas. Då slipper man i alla fall se eländet.
Vi har varit på besök i inlandshåla, jag och maken, tiomånadersbebisen och stora hunden. Det var morfar och mormor som fick den stora äran att ta emot oss. Varm och skönt hade de, inga bistra sibirienvindar där i inlandet inte. GOD MAT fick vi och ALLT VAR SÅ MYSIGT! Och så fick tiomånadersbebisen sniffa in sig så att han eventuellt känner igen sig lite när morföräldrarna skall passa honom ett par dagar någon vecka fram i tiden.
Inatt sover maken med tiomånadersbebisen i bebisrummet. Tiomånadersbebisen har redan skrikit - jag tror jag sover med öronproppar inatt. Kanske känner tiomånadersbebisen på sig att farfar kommer för att passa honom i morgon när maken har politikmöte och arm moder känner att hon faktiskt inte kan stanna hemma från jobbet. Det dåliga samvetet gnager. Kommer nog inte att kunna sova i natt. Farfar - känns inte helt säkert.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)