Familjen sover. Jag har ställt väckarn på 05.55. Gäsp... I typiskt söndagsmanér är jag inte trött. Ironiskt är vad det är. Jag som lätt skulle kunna slagga in vid halvniotiden alla veckans övriga kvällar.

Förkylningarna hänger kvar. Mest synd är det om pappan/maken. Men han är ju man. Det står säkert något i någon grundlag att män är de som lider mest av en liten förkylning och de man skall tycka mest synd om. Han kollar sin feber titt som tätt, men det röda strecket nöjer sig med 37.

Kräftskiva har det varit i förortsvillakvarteret. Det var visor och klor och stjärtar och sörplande och slurpande och snapsande. Ettårspojken var dock inte på partyhumör denna kväll, eller så förstod han inte vitsen med illande röda kräftor kokta i rikligt med krondill. Jag och ettårspojken drog oss tillbaka runt tiotiden och det var inte dumt faktiskt. Maken/pappan följde inte vårt exempel vilket han fått ångra under denna dag, då han i all vimmelkantighet envisades med att sätta in ett nytt fönster i köket. Men så tog det också hela dagen...

Imorgon är det ny inskolningsdag på dagis för ettårspojken. Maken/pappan har då hand om det och jag kommer att hålla tummarna så hårt att det nästan kommer att trilla av för att det skall gå lika bra imorgon som det gjorde innan helgen. Om ett par dagar är det ju allvar... Själv skall jag tillbringa några timmar på arbetsplatsen. Utan kollegor som är på föreläsning. Skönt!

Förkylt

Efter två dagars inskolning på förskolan, eller snarare två timmars inskolning, har ettårspojken åkt på en rejäl förkylning. Som ett expressbrev på posten. Natten har inte varit rolig för varken honom eller mig. Febern har kommit och gått och näsan har snorat och sömnen varit obefintlig. Det är väl bara att vänja sig, har jag en känsla av. Så här kommer hösten att se ut. Många vab-dagar blir det...

Just nu är han dock vid gott mod, ettårspojken. Playhouse Disney och Musses Klubbhus är på på TV:n - tydligt ett favvoprogram. Näsan friflödar ymnigt. Arm moder halsar kaffe för glatta livet för att hålla tröttheten så långt borta som möjligt. Maken/pappan har viktigt politikmöte, men har lovat att komma hem så fort som möjligt så att arm moder kan få sova en stund. Ettårspojken vill helst sova sittandes i famnen vilket gör det svårt att själv sova samtidigt. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande!

Har sommaren tagit slut?

Regnet vräker ned - har sommaren tagit slut? Helt abrupt? Utan förvarning? Skall jag verkligen behöva dra regnskyddet över vagnen när jag, ettårspojken och stora hunden ger oss ut på vandring? Åh, suck!

Maken/pappan har börjat jobba igen efter semestern och husmålandet är inte riktigt klart. Helger kommer att få lägga på att färdigställa projektet. Men så började vi också i senaste laget. Alla med lite erfarenhet kör tydligen igång i maj. Det är de som kan de.

I övermorgon börjar inskolning av ettårspojken. Vart har tiden tagit vägen? Nästa vecka börjar jobbet... Imorgon kör politiken igång. Har inte längtat. Hoppas hösten blir fin.

Ettårspojken och havet

Vi har tillbringat några dagar vid stranden bara en kort cykeltur från huset. Ettårspojken är helt begistrad av strandlivet och jag har aldrig sett honom kissa så mycket. Kanske beror det på att han som söt ettåring går blöjfri på stranden, hur som helst så kissar han. Så fort han befinner sig i vattenbrynet, där små mjuka vågor lätt plaskar in över sanden, ja då kommer kisset, och både han och jag är lika förundrade varje gång. Ettårspojken blir som så förvånad att något kommer från den där märkliga saken där nere att kissandet kommer av sig, men så ler han stort och så sätter det igång igen och så upprepas det hela. Fantastiskt. Orädd för vatten är han också och hur blå han än är om läpparna och hur han än skakar av köld så skall han inte gå upp - det blir ett himla liv.

Resultatet för ens egen del av några dagar på stranden är en lagom röd rygg eller snarare "baksida". Jag har tydligen mest haft bakpartiet mot solen. Får se till att variera mer imorgon, för då blir det ytterligare bad bara en kort cykeltur från huset!

Ljuva 80-tal och lite annat

Jag och ettårspojken diggar 80-talsmusik. Trots att undertecknad inte var allt för gammal under detta årtionde har musiken som då gjordes satt djup prägel. På kvällarna, lagom till nattedags för ettårspojken, kör VH1 Classic en timme med bara 80-talshits. Följdaktligen dansar jag ettårspojken, lite lagom stilla, in i drömmarnas värld till gamla slagdängor som "Sweet dreams" med Eurythmics, "Holiday" med Madonna, lite the Police och Roxy Music, Bowie och Duran Duran. Allt i en salig blandning, men så skönt att avsluta dagen med.

Här i förorten sker det grejer. Huset målas om. Vilken tid det tar, och vi har ändå bra väder. Rangliga stegar lyfts mot skyn och tak. Så högt det bara går. Väl uppe på fjärde "stegsteget" får man vansinnig svindel, något som aldrig upplevts tidigare, och håller sig krampaktigt i det som går att hålla i samtidigt som man har penseln i ena näven och skvimpande färghink i den andra. Tänk vad enkelt det hade varit om man inte hade behövt klättra högre än det där fjärde "stegsteget". Men det måste man. Och vi har ändå konstaterat att vi nog måste hyra något kranschabrak för att "completa" projektet. Framsida och gavel i öster är i alla fall målade, ja utom högsta partiet då. Det får vi fundera lite på.

För inte så länge sedan suckade jag över hur ettårspojken gormade när han ville upp från sandlådan, han klarade inte att klättra över kanten själv. Nu, bara någon vecka senare, suckar man lite över hur snabb han är med att ta sig i och ur samma låda, och hur snabb han är överhuvudtaget. Benen pinnar iväg som bara den och gärna ut och bort mot något annat någon annanstans. Resolut tog därför maken/pappan idag och spärrade av baksidan av tomten med staket. Nu kan varken ettårspojkar eller stora hundar ta sig fram på framsidan och vidare ut i världen på egen hand.

Tidig uppstigning

Idag blev det en tidig uppstigning. Det har faktiskt tillhört ovanligheterna hittills i sommar. Ettårspojken har varit kvällspigg så det förslår men så har vi också kunnat ligga i sängen fram till halv nio på morgnarna hela familjen. Igår verkade dock 4H-besöket med tillhörande svullen och lite näsblodig näsa tagit musten ur ettåringen. Han somnade klockan sju på kvällen, fick en slurk välling vid nio och sov sig sedan igenom natten med uppstigning strax efter sju i morse. Det var inte dumt med en kvällstrött lillkille, men oddsen är förmodligen emot mig vad gäller en upprepning.

Maken/fadern har nu efter ytterligare en genomgång av hästarna i dagens trav äntligen tagit sig ut för att göra en provstrykning av färgen som valts till huset. Han kan lätt som en plätt lulla omkring hela förmiddagarna medan jag och ettårspojken ofta hunnit att gräva i sandlådan, vara ute och gå, gungat i lekparken under tiden. För ettårspojken är inte helt med på noterna vad gäller att lulla. Han vill ha full fart och på direkten. Det gäller bara för en annan att hänga på.

Grannarna byter staket. Det sågas och skruvas med skruvdragare så man blir smått galen. Tycker de kan måla om huset också, en tyst och stillsam syssla. Snart är det väl dags för gräsklipparen också - de klipper nämligen gräsmattan var tredje dag de där grannarna. Det gör INTE vi...

4H-besök

Idag har vi så till slut masat oss iväg till 4H-gården här i Östkuststad. Läste noga vad de fyra h:na står för - huvud, hjärta, hand och något mer...

Vi orkade i alla fall inte med mer husarbete idag, så ettårspojken har klappat en himla massa kaniner, skrattat åt minigrisarna som inte var särskilt mycket mini, studerat hästarna (fast sådana har vi ju här på hemmaplan också) och kacklat med hönor och tuppiga tuppar. Som en bonus fick ettårspojken förutom goda nybakade kanelbullar också svullen näsa och näsblod när det gick lite för vilt till i lekparken. Det som inte dödar en, härdar en, som grannen sa ett par timmar senare.

Till middag serverades det denna dag übertysk snabbmat - surkål med grillade bratwurst. Hur är vi i magarna om ett par timmar?