Släktingar på besök - suck!

Efter fyra dagar med svärmor i huset skulle man behöva åka till Västindien eller något för att vila upp sig. Svärmor/farmor kan vara ganska enerverande och värst av allt är att ettårspojken konsekvent vägrar att befatta sig med henne. Jag har alltså servat manskapet som lagt plattor på framsidan med mat och dryck med en apsur ettåring fastklistrad vid höften (han upptäckte väl att det inte funkade med ny navelsträng). Svärmor/farmor har mest löst korsord och spelat på keno(!).

När huset blev lugnt för någon dag sedan infann sig genast harmoni och ettårspojken kunde i alla fall för korta stunder ta sig ner för en snart sned modershöft - tills idag. Ettårspojken har sovit dåligt, det är de förbenade tänderna som ställer till det, och jag likaså. Dåligt humör från start och jag var bara tvungen att få lämna huset med allt och alla som hör där till. Maken/fadern tyckte att vi alla kunde ta en liten utflykt. Det tyckte inte jag, poängen var att få vara barnfri i åtminstone någon timme. Att få komma bort från gnäll och kläng och vällingflaskor och barnmatsklet och tvätt som bara fylls på hela tiden och ett golv som är täckt av grus eftersom det tydligen skall ligga grus på plattorna som sakta skall sippra ner i alla små springor men som istället nu ligger inne i alla rum i hela huset. Antingen fick maken /pappan finna sig i att umgås med sonen ett tag eller skulle det bli psyket för arm moder. Resultatet blev ett par timmars skön tröstshopping - alldeles ensam - och genast höjdes humöret några snäpp.